Joakim Nätterqvist

Joakim Nätterqvist, hästkillen från lilla Laholm blev världsvan ryttarhjälte i en av Skandinaviens dyraste filmproduktioner genom tiderna, Arn – Tempelriddaren. Idag bor han i Stockholm, andas teater och lever i kändisskap, men sin uppväxt på den vackra hästgården på landet minns han som om det vore igår.

 – Jag minns när man suttit inne i huset här på Flammabyggets stuteri under julen, så hör man bara hur det dundrar som ett åskmoln i marken. Det är snö utomhus och marken gnistrar av snökristaller. Dimman ligger tät över vattnet och man ser hur det kommer hundra galopperande hästar ifrån skogen i full fart. Det är den vackraste vyn!

Det var genom hästarna Joakims mamma Pia Levin Nätterqvist och pappa Ted Nätterqvist träffades och hela familjens liv har präglats av hästar. Familjen var ofta på resande fot och har bott på flera olika ställen runt om i Sverige.

– Hela hästvärlden är som en sorts stor cirkus. Man åkte till tävlingarna och hela familjen följde med. Men när jag var elva år köpte min pappa hästgården ”Flammabyggets stuteri”.

Familjen flyttade från livliga Göteborg till hästgården utanför lilla Laholm och det blev lite av en kulturchock för Joakim. Livet på gården som är belägen ute på landet, var ödsligt och ensamt utan syskon och vänner. Istället brukade Joakim spendera mycket tid med sin indianhäst Qwanto. Med en livsfarlig egengjord pil och båge som han hade gjort i smyg, trädde han in i en drömvärld där han fantiserade om att han var Indiana Jones eller Luke Skywalker. Han brukade sitta upp på sin häst i hagen utan träns och sadel och rida rätt in i skogen.

– Det var en väldigt häftig känsla för du ser ju naturen på ett helt annat sätt. Sen är det mycket att man färdas på olika vägar, du färdas jättefort. Det blir ett umgänge med hästen. Så händer det alltid en massa saker, man kanske skall hoppa över en bäck och så vill inte hästen det eller så kan det till och med hända att man ramlar av hästen, får en pinne i huvudet eller vad som helst.

Leva sig in i film var ett annat intresse. Som ung tittade Joakim mycket på film eftersom familjen tidigt hade skaffat sig en stor betavideobandspelare. Resultatet av filmintresset blev en gymnasieutbildning på nuvarande Sturegymnasiets teaterlinje i Halmstad och allteftersom drogs han mer eller mindre in i teatervärlden.

– Efter gymnasiet sökte jag mig mer och mer upp till Stockholm. Jag hade gjort allt man kunde göra i Halmstad, så då sökte jag efter nya utmaningar.

Vid 17 års ålder sökte han för första gången till scenskolan i Stockholm som han tio år senare blev antagen till. Efter scenskolan blev han direkt inkastad i arbetslivet med olika skådespelarroller och några år senare fick han sonen Zeth tillsammans med sin dåvarande flickvän Cecilia Häll.

Det stora klivet in i kändislivet tog Joakim Nätterqvist när han abrupt efter flera provspelningar fick rollen som Arn – Tempelriddaren.

– Jag fick höra talas om en audition som alla skulle gå på för någonting som skulle vara någon slags riddarfilm från en bok jag aldrig läst. Efter auditionen ringde producenterna och frågade om vi kunde ses klockan åtta på morgonen på Tösses bageri i Stockholm. Det glömmer jag aldrig! skrattar Joakim.

Efter sin signatur på kontraktet var det bara upp på löpbandet som gällde och sedan satt Joakim Nätterqvist på ett flygplan på väg till Marocko och inspelningarna av Arn började.

– Det var ett fantastiskt lärorikt jobb. Jag har lärt mig mycket om människor och av olika kulturer, om kärleken och öppenheten kring människor. Och bara att få filma i Marocko! Det är sådana saker som jag är tacksam för.

Efter Arn började Joakim arbeta med en ungdomsverksamhet i Gamla Stan på Mästerolofsgården. Där arbetar han med ungdomar som har det tufft, vuxit upp med en bråkig bakgrund och vill hålla på med teater.

– Jag tycker det är spännande för att när de kommer dit och berättar sina historier och spelar teater så ser jag någonting som saknas i det professionella teaterlivet. Ibland får man se moment som inte finns, det finns en passion, någonting skört och liksom okontrollerat.

Joakim tycker att ungdomarna kan mycket om sin samtid och att det är något han ser kan gynna teatern.

– Den tid ungdomarna lever i nu med dejtingsajter, sociala medier åt höger och vänster, det är den tid de lever i och på Dramaten och stadsteatern håller de på att spela Tjechov! Konstrasten däremellan är för stor.

Att skratta är en viktig del i Joakim Nätterqvist liv och han berättar att ungdomarna på Mästerolofsgården som har det svårt i livet är inte så pretentiösa och bjuder på en nutida rolig jargong som han aldrig annars får höra. Det uppstår en form av humor och komik i mötet mellan dem.

– Jag har arbetat med en stor tjejgrupp och historierna de delar med sig från damtoaletten på ett disko är så kul! De byter BH mellan varandra, någon har slängt av sig skorna, en klack har gått av och alla hjälps åt att försöka fixa klacken. Livet är ju en komedi och vi alla har köpt den komedin!