Avtändningen

Fradga kring munnen. Spasmiska ryckningar. Vredesutbrott och känslovågor utan dess like. Avtändningar kan vara besvärliga och påfrestande för dess omgivning. Speciellt i en familj.

Själva beroendet ser visst olika ut från individ till individ. Enligt undersökningar beror graden av beroendet på när man provade första gången. Fick man smaka innan man var i vettig ålder och så vidare. Vi har alla hört argumenten förut. Men när det väl kommer till det läge i livet då det inte funkar längre, när alla i familjen kommer överens om att nu är det dags att sätta ner foten. Det är då de verkliga bekymren visar sig.

Det är inte lätt att säga nej när barnen står rödgråtna och tittar på en med ryckningar i underläppen som vittnar om vilken ondskefull far man är. Det är inte lätt att veta att man har makten att döva smärta, brustet hjärta och sömnlöshet med ett litet, svagt medgivande. Att tända av från napp-beroende är lättare sagt än gjort.

Egentligen ställer ju den där nappen till mer än den bidrar med. Det är ju till exempel lite med nappar som med strumpor. En speciell magi som får en att ifrågasätta allt som har med vetenskap att göra och börja fundera på om ”Det okända” egentligen är ett bra tv-program. Alla vet ju att ett par strumpor alltid separeras till slut och helt plötsligt står man framför strumplådan med endast vänsterfötter. Likadant är det med nappar. Man går och lägger sig på kvällen och 14 nappar ligger utplacerade i huset. När så sömnen bryts av ett 2-årigt gallskrik någon gång mellan 03 och 04 av att favoritnappen lämnat munnen på ungen, finns INGEN napp i hela huset. Ursäkta språket men hur i helvete är det möjligt? Det är sådana existentiella frågor föräldrar brottas med.

Hursomhelst är det så lätt att rycka på axlarna över fenomenet. ”Det är väl bara att ta bort nappen” säger ni duktiga Instagram-föräldrar. Är det ”bara att ta bort sprutan” från en heroinist också kanske? Nej, just det… Tänk att dessa små individer har sysslat med napp i stort sett hundra procent av sitt liv. Vad har du gjort hundra procent av ditt liv? Andats? Hur lätt hade det varit att skippa det för några dagar?

Man vill ju ändå försöka vara en förälder som föregår med någorlunda gott exempel. Helst av allt vill man vara en avslappnad pappa som hade kunnat mysa i TV4s Nyhetsmorgon och skrattat bort problem ihop med någon legitimerad barnpsykolog. Men så är det ju inte. När det konstant har gallskrikits efter napp i två-tre dagar så är ens starka pappa-psyke nere på botten. Hade man istället varit någon form av b-kändis så hade man definitivt talat ut i någon kvällstidning. Men jag står på mig.

Nej, nu ljög jag. Jag står inte alls på mig. Jag är en svag människa och min dotter kommer ha napp tills hon tar studenten.

Alex Bennheden