Cirkeln Brynolf & Ljung tar in stretmagic på scen


De bästa historierna berättas genom
det som inte sägs. Ett skämt fungerar
inte om det måste förklaras. Magi
fungerar på samma sätt, det känns som ett sammanträffande
att du råkar välja samma kort som
hela tiden legat i kuvertet, men du vet att nåt är
lurt. Sanningen är att vi alla vill bli lurade. Om
du ser hur ett trick görs, och därmed listar ut
det, försvinner magin. Bokstavligt talat.
Brynolf och Ljung har hållit på med magi i 25
år. Och de har slipat sina illusioner under hela
denna tid. Om du inte sett deras arbete kan
jag rekommendera en lätt sökning på Brynolf
och Ljung och kolla in “det sjukaste tårttricket”.
Denna lek med vårt förstånd är väldigt
underhållande att titta på. Man brukar tala om
“suspension of disbelief” vad gäller ılmer. Det
betyder att vi köper oss in i den verkligheten
som beskrivs av berättelsen, vi vet att Hogwarts
inte ınns, men så länge vi tittar på Harry Potter
väljer vi att acceptera dess verklighet. Här är det
tvärtom, vi blir ombedda att inte tro på det vi
ser, men vår logiska hjärna förmår inte att förklara
det som händer, till slut undrar vi om de
faktiskt inte har övernaturliga krafter.
Då du upplever ett märkligt sammanträffande
kan det kännas magiskt, du tänker på Mamma
och samtidigt ringer hon på dörren. Det känns
magiskt, men egentligen är det bara ett sammanträffande,
statistiskt sett inte ens märkvärdigt;
du tänker förmodligen ideligen på henne
och hon tittar förbi rätt ofta. Brynolf och Ljung
skapar omöjliga sammanträffanden i sin senaste
föreställning “Cirkeln”. Ambitionen är att ta
“street magic” och föra tillbaks det till salongen
och därmed sluta sagda cirkel.
Street magic är något som är skapat för att visas
på TV men det upplevs som väldigt personligt
och nära. Människorna på gatan som utsätts för
dessa tricks verkar fullständigt oförstående och
naturligtvis identiıerar vi oss med dem, därför
fungerar det hemma i soffan. Nu för de tillbaka
detta till scenen och gör själva live-upplevelsen
till en väsentlig del av föreställningen. Det
blir väldigt många i publiken som kommer att
få vara med på scen och hela föreställningen
är en berättelse. En berättelse fylld av “ta sig i
pannan” ögonblick där vi får fundera på hur det
hela egentligen hänger ihop.
De har arbetat under ett och ett halvt år med
föreställningen, ınslipat och justerat varenda
detalj och de båda är helt säkra på att det
inte gjorts en show som liknar denna. Det är
ett stort entourage som reser runt och bygger
sceneri och maskineri, ett helt företag i magins
tjänst.
Då du läser detta har du kanske redan missat
deras föreställning den 1a december i Halmstad
men som genom magi kommer de tillbaka den
13e januari. Enligt Brynolf och Ljung är Halmstad
publiken speciell, “de är jäkligt med, står
som på tå liksom”. Så passa på och bli förundrad
under det att du står på tå.
På kvällen, efter att jag träffat dessa magiker och
de talat sig varma om sammanträƒanden lyssnar
jag på min sedvanliga podcast då jag går ut
med hundarna. Jag slår upp ett nytt avsnitt av
“This American Life” avsnittet heter “No coincidence,
no story”.