Den frivillige golfaren

Han är inte riktigt som alla andra, den där Alexander Hjalmarsson. Det märks tydligt när vi träffar honom. Han skiljer sig från mängden, och det beror inte på att han föddes med bara en arm, att han är flerfaldig VM-mästare, eller att han har Hallands uslaste morgonhumör (det där sista kanske fler kan skriva under på, förresten). Nej, det är något annat, något som är svårt att sätta fingret på till en början.

Det håller precis på att växla mellan vinter och vår när Vamé möter upp golfaren Alexander på hans arbetsplats på Halmstad Golfarena. Om han inte hade avtalat träff med oss hade han snörat på sig golfskorna och gett sig ut på banan som han brukar försöka göra efter arbetsdagens slut.

  • Man får passa på nu medan dagarna är lite längre, jag brukar träna ett par timmar, men vill vara hemma i tid så jag hinner äta middag med min familj, säger Alexander, som är nybliven pappa sedan ett halvår tillbaka. Hemma väntar också hans sambo samt två bonussöner på 5 och 7 å

 

Första gången Alexander höll i en golfklubba var han 5 år. Det var lånade klubbor som hans pappa fixade fram för att Alexander inte skulle bli så rastlös medan pappan själv slog några bollar på den lokala rangen där de bodde på den tiden, i Anderstorp, Småland. Att Alexanders tidsfördriv senare skulle leda till internationella framgångar hade ingen vågat drömma om.

Han var 8 år när han tog grönt kort och man såg tidigt potentialen i den unge spelaren. Han var bara 14 år första gången han fick följa med handikappslandslaget på träningsläger. Samma år spelade han i EM. Det blev inga placeringar, men det sporrade honom.

  • Jag hade hela tiden spelat fotboll också vid sidan av golfen, men förtroendet jag kände från mina golftränare gjorde att jag tillslut valde bort fotbollen för att kunna satsa helt på Dessutom slapp jag konditionsträningen på vintern som fotbollsträningen innebar, det spelade nog också en stor roll i mitt val av sport, säger Alexander och skrattar.

Trots att han tycker sig blivit biten och taggad av de där tidiga träningslägren och tävlingarna, anser han att hans största inspiration kom från ”gubbarna” han mötte genom Anders Israelsson, som då var ledare för handikappslandslaget när de hade träningsläger i Haverdal.

  • Jag var 10 år och ser plötsligt fem enarmade gubbar som står och slår bollar. Det var riktigt hä Det fick mig att inse att jag inte är ensam och tänka att ”det här går ju”!

När Alexander föddes saknade han en underarm på vänster sida. I början var det tungt att lyfta klubban med bara en arm, men i takt med att han blev större så ökade även hans styrka. Idag slår han en sving på 250 meter. Han har stött på relativt få reaktioner på att han saknar en arm.

  • På lågstadiet kunde det hända att jag blev kallad enarmad bandit i något bråk, men förutom det har jag haft det väldigt bra. Det har aldrig varit någon mobbing inblandat, snarare tvärtom, jag var väldigt populär bland kompisar. Ja, jag var även populär bland tjejerna, även om det avtog med åren, skrattar han.

Sedan 8 år bor Alexander i Halmstad, varav det senaste halvåret i Haverdal. Det var ett naturligt steg när han kände för att lämna de småländska skogarna. Hans familj har länge haft en stuga i Haverdal där ändlösa somrar och lediga dagar spenderats sedan barnsben. Det kändes redan som hemma. Det bästa med att bo på kusten, förutom golfbanorna, är självklart havet. Fiske är en stor hobby, och han ger sig gärna ut med båten och fiskespöt en tidig morgon. Fast han lämnar inte huset utan att först dricka en rejäl kopp kaffe så han vaknar till ordentligt, hans morgonhumör är tydligen inte att leka med, enligt egen utsago. När han ger sig av på golftävlingar stoppar han ner ett fiskespö i golfbagen så han alltid är redo ifall tillfälle ges.

Alexander har satsat på golfen de senaste 15 åren, även om han tog en paus mellan 2006-2008.

  • Jag tappade lite av lusten att spela under de åren, och är det inget kul, är det ingen idé att försö Men så 2009 hamnade jag i golfhallen och började slå lite och upptäckte glädjen igen. Samma år spelade jag VM och kom 2a, då blev jag riktigt taggad att satsa ordentligt.

På frågan vilka som är hans topp tre bästa bedrifter svarar han sina tre VM-guld, som han knep tre år i rad mellan 2011-2013.

  • Första året kände jag att det var min tur att vinna, jag satte stor press på mig själv och det funkade. Andra året var jag nervös, nu hade jag ju en titel att fö Det var dessutom 75-års jubileum i VM för enarmade och konkurrensen var stenhård. Men jag spelade bättre och bättre och vann tillslut finalen på det 14e hålet. Det tredje året var jag ännu mer nervös, och att vinna ännu en gång ser jag som den största bedriften. Året därpå åkte jag dit och var enbart rädd. Jag åkte ut i första matchen. Hela 2014 var ett skitår. Jag höjde mitt handikapp från 2 till 4, men under 2015 kändes spelet bättre igen och nu ser jag fram emot ett bra 2016, säger han.

Det är det som är målet. Att hitta tillbaks till formen han hade innan skitåret och fortsätta resan mot att kunna spela proffstouren för, som han beskriver det, ” vanligt folk”. Men det är svårt att träna för att nå sin fulla potential när han bredvid sin golfkarriär måste jobba heltid för att kunna försörja sig och sin familj. Det finns inga pengar att hämta i handikappsgolf, alla tävlingar finansieras av sponsorer.

– Men det börjar röra på sig i rätt riktning nu, i alla fall i Europa Touren, säger han, men tills dess är det bara att kämpa på.

Det måste vara det som gör honom så speciell. Hans ödmjukhet i kombination med hans jävar anamma. Hans driv som gör att han kan hantera tre karriärer, den som arbetare, den som golfare och den som familjeman, på en och samma gång. Detta utan att förlora tilltron på sig själv eller tappa humöret, eller ja, förutom på morgonen då.

Om Alexander:

Favoritmat: kött, gärna hamburgare
Favoritdryck: en god pale ale till burgaren
Favoritbil: Nissan GT-r
Favoritbok: har pinsamt nog bara läst en bok och det var när jag var 14.
Favoritartist: John Mayer
Favoritfilm: gudfadern (alla)
Favoritsyssla: fiske
Favoritgolfbana:Littlestone Golf Club, England
Favoritresmål: USA med en stor pickup-truck

Text: Amanda Hajney