Design som livstil och yrke

Redan som barn drömde hon om att leva på sin hobby. Drygt femtio år senare har Ewa J Sundberg designat en livsstil som gör att hon lever sin dröm både som konstnär, person och medmänniska.

Ytterdörren till den röda huslängan står på vid gavel. Det är bara att kliva rakt in i det ombonade köket.
– Välkommen och kom in, säger Ewa med ett varmt leende.
På gården utanför Falkenberg bor Ewa, maken Knut och fem katter. Här har hon skapat och byggt upp den verksamhet hon drömde om som barn, samtidigt som hon inspirerar andra att göra detsamma.
– Jag var 9-10 år när jag började prata med mina föräldrar om att leva min dröm. Ofta sa jag: Visst måste det vara möjligt att leva på sin hobby?
Ewas pappa var välutbildad konstnär och han talade ofta om sin dröm, att kunna leva på sin konst. När han upptäckte att hans unga dotter hade ärvt hans talang och intresse för färg och penslar, började han uppmuntra henne att måla.
– Jag fick ärva brevkurserna som han hade gått och om ekonomin räckte fick jag genomföra en del egna kurser. Pappa undervisade mig och i all välmening stod han ofta bakom mig när jag målade och korrigerade – för att allt skulle bli perfekt. Och jag ändrade för att han skulle bli nöjd.
I takt med att hon arbetade vidare mot att uppnå perfektion i sina tavlor växte olusten inom henne. Ewa ville inte måla avbildande som hennes pappa gjorde utan skapa fritt på sitt eget sätt.
– Till slut var frustrationen så stor att jag slutade måla. Jag kunde inte, hur gärna jag än ville. Rita gick bra men måla var omöjligt.

Som 17-åring bestämde Ewa sig för att söka till Konstfack utan att berätta det för sin pappa. Lyckan var total när hon blev antagen på arbetsprover. Men när hon berättade för honom vägrade han att låta henne börja.
– Hela familjen var Jehovas Vittnen och deras syn på en hobby är att det är slöseri med tid. Innerst inne ville pappa att jag skulle åka. Han berättade det på sin dödsbädd, men han var rädd för reaktionerna från församlingen.

Hela tiden levde Ewa med en längtan efter att måla med starka färger, utan något tydligt motiv men hon kunde inte. Men så upptäckte hon batiken. Hon hade inga kunskaper utan experimenterade och lärde sig efter hand. Resultatet blev två utställningar där alla tavlor såldes.
Några år senare föddes sonen Alexander men som småbarnsförälder och egen företagare fanns det ingen tid att fortsätta med batiken.
– Det var som att sitta i ett mentalt fängelse där min inlåsta passion slukade all energi. Jag ville leva min dröm men inom den här sekten hade jag inget eget val. Det var hela tiden någon annan som talade om vad jag skulle göra eller inte göra.
Vändningen kom när Ewas föräldrar dog med ett års mellanrum. Då fanns det inte längre någon anledning att stanna kvar i det dåliga äktenskapet eller i församlingen.
– På vår 37:e bröllopsdag lämnade jag min make. Jag behövde inte längre ta hänsyn till mina föräldrar eller göra dem besvikna. Frihetskänslan som jag upplevde när jag rensade ut pappas målarsaker hjälpte mig att släppa taget.
Ewa fick utstå hån från sin tidigare make och vännerna slutade hälsa på henne när hon lämnade allt bakom sig.
– Det tog lång tid innan jag insåg hur modig och stark jag faktiskt var. Det hade varit så mycket lättare att bara ge upp och gå tillbaka, men jag vägrade. Jag ville skapa mitt eget liv där jag kunde vara sann och ärlig mot mig själv och alla i min omgivning.

Några år senare träffade Ewa Knut som hon nu är gift med. De pratade mycket om sitt gemensamma liv och Ewas längtan om att måla men inte kunna. Det var först när Ewa träffade Helena som var lärare i Vedic Art som det började lossna.
– Första kursen var jättejobbig samtidigt som jag kände att det var något bra, berättar Ewa. Det tog tid att förstå att jag fick måla precis som jag ville, men när allt föll på plats vågade jag börja måla igen. Känslan var fantastisk.

Frågan om vad drömmen skulle innehålla rent konkret återstod fortfarande. Ewa funderade mycket på om hon skulle fortsätta som terapeut, måla och sälja tavlor eller utbilda sig till lärare i Vedic Art.
Under en fördjupningskurs i Vedic Art fick kursledaren Ewa att förstå att hon kunde gå via konsten och hjälpa andra att utvecklas. Det blev starten för Ewas nuvarande verksamhet, att vägleda andra som vill våga vara den de vill vara, ha mod att ta steget och leva sin dröm.
– Att utbilda mig till Vedic Art-lärare är det bästa jag har gjort. Det var som att komma hem. Jag var både inspirerad och lättad. Sedan jag gick den första Vedic Art-kursen har jag förverkligat och levt drömmen som jag hade redan som barn. Jag blir inte miljonär på mina kurser eller på tavlorna som jag säljer men jag kan leva på inkomsterna utan att behöva arbeta dygnet runt. Mina kurser ger mig en stor tillfredsställelse och djup lycka. Det är fantastiskt att få lysa upp och visa vägen för andra att följa sitt hjärta. Att se andra människor växa och bli lyckliga är den största belöningen, avslutar Ewa.

Faktaruta Vedic Art:
– Bygger på 17 principer som ses som inre resurser

– Kravlöst och intuitivt måleri, allt är lika rätt
– Alla olika material och tekniker används, allt efter individens önskemål
– Religiöst och politiskt oberoende