Finns det inkomster – så finns det bajs

Jag hämtar barnen tidigt idag. Just nu är det lite jobbigt att vara sju år gammal. Det är ganska jobbigt att vara fyra år också tydligen. (Och trettiofem med för den delen!) Sjuåringen växer och benen och armarna värker samtidigt som vardagen med tidiga morgnar, läxor, kompisar och tjatiga föräldrar ska hanteras. Lillebror har en trasig ficklampa vilket ledde till ett nära-döden-utbrott i morse. Själv hade jag slut på kaffefilter och övervägde att använda makens nya fula Front-kalsonger som låg på bordet som ersättning för filtret. Men jag hejdade mig dock när jag hittade gammalt snabbkaffe i skafferiet. Glamouren. Dagislämning i mysbyxor och sen snabbt hem och styla om till kavaj och chocka kroppen med lite smink innan 9-mötet med nya sponsorer. Ställa om från trött tandfé till taggad supersäljare – I can do it! Det är ju lite kaos ibland när man är både mamma och företagare men det blir aldrig långtråkigt.

Hur kan man ens överväga att starta företag? Fatta allt man ska hålla reda på!? Debet och kredit, moms och skatter. Skjut mig. Sen skaffade jag två barn och insåg att ingenting kan vara mer komplicerat än att hantera magsjukor, treårstrots, pannkaksgräddning, tjat om tandborstning och luskamning samtidigt som man försöker hålla hemmet någorlunda fräscht, vännerna uppdaterade, räkningarna betalda och äktenskapet stabilt trots att man inte längre sover i samma rum. Eller så sover man i samma rum fast man har då bara gjort sig förtjänt av 15 cm madrass och sover med huvudet på sängbordet och med små kalla fötter i ryggen. Fantastiskt! Vadå debet och kredit? Hur jävla svårt kan det va? Efter att ha hört svärmor och alla andra över 55 applådera och säga ”Finns det inkomster så finns det utgifter” varje gång ungarna bajsat de senaste åren så kände jag att jag var redo att kasta mig in i företagandet. Jag kanske applåderar mindre åt utgifterna i företaget än vad jag gjort åt bajskorvarna i pottan men i övrigt är det ungefär samma sak. En jäkla massa skitjobb varvat med det absolut bästa jag vet.

Att vara sin egen chef har en massa fördelar – speciellt när det ska förhandlas om arbetstid. Lite sämre när det ska löneförhandlas och man inser att ”chefen” inte uppskattar att man struntade i att jobba nästan hela sommaren och prioriterade Irish Coffee, nakenbad och att göra bomben i poolen framför bokföring och skrivande. Men man får väga fördelar mot nackdelar. Precis som man måste göra som förälder. Det finns ju fördelar och nackdelar här med. Oftast väger fördelarna tyngre som tur är. Jag älskar alltid mina barn. Men ibland är det skit att vara mamma. Och jag älskar mitt lilla företag trots att jag ibland kan drömma mig bort och sukta avundsjukt efter lyx som lediga röda dagar, sjukpenning, kaffemaskin, vikarier och arbetskamrater. Sen kommer 7-åringen och frågar om jag inte kan följa med henne till skolan ett par timmar och jag inser att jag kan göra precis det jag vill. Det ger kanske lite mindre klirr i kassan när man prioriterar om men vafan – de första åren gör sig lönerapporten bäst som ett pappersflygplan i alla fall…