Jag har inte tid med att skriva en J**** krönika!

Tillhör du de människorna som inte har tid med att ha tid? Jag tillhör definitivt den kategori som lever ett stressat liv och det börjar bli dags för mig att komma ut ur garderoben. So here it is:

Häromdagen när jag var hos den trevliga kiropraktorn Pak (har renoverat en krog och skottkärrat ut 50 ton grus för hand, så min nacke är lika vig som en parkbänk) då säger hon lite försynt:

– Andas Pelle! Ta tio djupa andetag och ta det lugnt. Ungefär halvvägs in i andetag nummer 2 så hör jag mig själv fråga ifall hon kunde banta ner behandlingen från 45 min till 15 min eller helst ännu mindre så jag kan förbereda mig för mitt lunchmöte.

– Pak, för helvete! Du får tusing extra bara du rappar the-fuck-på.

Jag har faktiskt provat en management kurs i hur man förvaltar sin tid. I korta drag delar man in all aktivitet in 4 tidsdelar: Viktigt och bråttom. Viktigt men inte bråttom. Oviktigt men bråttom. Samt oviktigt och inte bråttom. Supersmart kan tyckas. Men för mig fylls det, inte helt oväntat på, med enbart viktigt-och-bråttom-saker. Vad gör jag för fel tänker jag och får genast en ny plan.

Om jag går upp kl. 04.00 så får jag vara ostörd till 08.00 vilket gör att jag hinner med att driva företag 1. Därefter kan köra företag 2 mellan 0800 till 17.00 och företag 3 mellan 18.00 till 01.00. Till och med min dator blir stressad av det tidschemat och puffar försiktigt på mig för att gulla till sig en uppdatering.

Fetglöm det!

– Du kan ta ditt java-shit-helvete och uppgradera dig själv dig i Nissan, säger jag med glödande ögon så laptopen håller käften i flera veckor av ren självbevarelsedrift.

Jag har kommit fram till att tid är en lyxvara. Att ha tid kostar pengar. Att skaffa pengar tar mer tid. Tid som jag inte har. Ja, du hör ju själv. Jag har inte ens tid att skriva en j**** krönika. Och din tid är ute nu.

Pelle Stenbäck