Jaha. Då var det höst.

En höst som får försöka leka svans till en galet ın sommar. De där dagarna man kunde lata sig efter att ha följt ett helt fotbolls-VM på TV. Jag skulle varit där egentligen. I Brasilien alltså. Om det där förbannade landslaget inte återigen hade missat kvalet. Jag skulle varit i Sydafrika för tio år sen. Om inte det där förbannade landslaget hade missat kvalet. Visst, jag kunde såklart åkt dit ändå, men själva poängen var att jag skulle fått resan betald samt lön av Svenska Fotbolls- förbundet. Vän av ordning undrar hur och det är så pass enkelt som att jag skulle varit ljudtekniker åt coverbandet som spelat på Sweden Camp. Det är alltså där svenska samlas inför matcher, övar på att dricka öl, misslyckas med att sjunga melodin till någon Markoolio-låt och klär sig i Pip- pi-peruk eller vikingahjälm.

Men nu blev det inte så. Det blev höst istället. Det blev dessutom så att någon jävel ställt upp och gjort mitt framdäck på cykeln orunt. För att förklara dess form får man kontakta en rätt vass matematiker som på en timme blankt skulle kunna säga något som “En oktagon med tvist”. Jag

hävdar att det lutar mer åt kvadratisk form. Det liksom pulsar i händerna när man cyklar. Dunk-dunk. Dunk-dunk. Jodå, man kan köpa ett nytt däck eller kanske be någon slipad diamant till cykelreparatör att återställa det, men jag har gett mig fan på att cykla det runt. Kanske något korkat, men om du tycker det så är du inte först och inte sist i den kön. Dessutom ınns det ett aƒektionsvärde i cykeln och dess, åtminstone i mina ögon, originaldelar. Cykeln är nämligen värd exakt det belopp jag tjänade på att ha en låt jag skrivit med i en koreansk TV-serie som ofattbart nog var en hit där borta. Ja, inte bara där utan i stora delar av den delen av världen. En begagnad småtrasig cykel var det man ıck ut av det äventyret. Tack för det alla kära handelsavtal jorden runt. Tack.

Så tänk på det nu ni som cyklar förbi mig med era nya ına jävla battericyklar. Jag har inte ätit citron, utan anledningen till min sura uppsyn är att mitt framdäck är fyrkan- tigt och koreaner inte har vett att åtmins- tone ersätta mig med en fabriksny hoj.

Staffan Karlsson

Staffan Karlsson är en musikproducent med språköra. För oss är han en kreativ krönikör med sinne för det absurda i livet. Han har även skrivit artikeln om Harplinge Kål.

Kommentera