Maria Kulle

Min enträgna strävan att bli skådespelare har jag aldrig ångrat.”

 

 

Med utstrålning och eftertanke ger Maria Kulle sina tankar kring vad det innebär att vara skådespelare. I begynnelsen avrådde hennes pappa Jarl Kulle henne från det. Han tyckte att hon skulle bli lantbrukare istället. Maria blev både och.

När Maria var liten ställdes frågan vad hon ville bli när hon blir stor. Med blyghet gav hon ett lågmält svar: Skådespelare. Reaktionen som hon fick höra av omgivningen var: ”Men ska du verkligen bli det, du som är så blyg?”. Moloken gick hon till sin pappa Jarl och berättade vad de sagt, varpå han svarade: ”Det var det dummaste jag hört, alla skådespelare är blyga. De gömmer sig bara i sina roller”.

Vi träffade Maria Kulle på Vamés redaktion en solig hösteftermiddag. Solen värmde mellan takåsarna och vårt samtal värmdes av djuplodade frågor och svar kring hennes liv som skådespelare och arbetet med att driva en gård i närheten av Halmstad.

Maria föddes i Stockholm, men växte upp på gården Kongaö nära Röstånga i Skåne. Barndomen präglades av livet på landet med lantbruk och passion för hästar, något som båda hennes föräldrar delade. De drev gården och födde upp hästar samtidigt som pappa Jarl pendlade till Stockholm för att spela i My Fair Lady. Om somrarna var han hemma mer och brann för att bygga upp gården. Dock såldes den då föräldrarna skildes. Pappa Jarl flyttade till Stockholm där han köpte en gård i Roslagen. Mamma Louise, Maria, som då var 8 år, och hennes syster Anna flyttade till en gård i närheten av Halmstad.

– Men varje lov var jag och min syster Anna hos pappa, berättar Maria.

När Maria var 17 år och gick på Sannarpsgymnasiet i Halmstad blev önskan att komma in på en teaterskola så intensiv att hon avbröt studierna. Hon antogs vid Skara skolscen där hon gick en högskoleförberedande scenisk utbildning. Efter utbildningen återupptogs gymnasiestudierna i Stockholm vid Norra Real. Där var hon i närheten av teatrar så hon kunde statera vid olika teateruppsättningar på bl.a. Dramaten.

– Alltsedan jag var barn såg jag hur pappa blev uppburen och framgångsrik som skådespelare. Dock var det viktigt för mig att pröva om min längtan till teatern var genuin. Jag såg inte bara pappas framgångar, utan även hur mycket yrket krävde. Trots det blev jag så uppfylld av längtan att själv bli skådespelare.

Marias vilja att gå vidare med skådespeleriet växte sig allt starkare så hon sökte sig till teaterhögskolorna. Men först den 9:e gången blev hon antagen i Malmö!

Maria menar att det finns en stor envishet inom henne, något som både kan vara den bästa och sämsta egenskapen hon har. Bevisligen har envisheten hjälpt henne.

Efter studierna vid teaterhögskolan började Maria arbeta på Malmö Stadsteater där hon fick ett ettårigt kontrakt.

– Vårt yrke är ett hantverk där man är sitt eget instrument. Mitt uppdrag är att tillsammans med regissör och kolleger låta en rollkaraktär växa fram. Det kan vara att spela en person vars karaktär ligger långt från sin egen och intressant är också att gestalta komplexa personer, vilket ju alla är (inflikar hon), där vi säger en sak men menar kanske något annat. Som exempel tog hon det lilla ordet ”tack” som kan sägas på många olika sätt och som kan ge olika innebörd.

– Vår gestaltning och föreställning ska vara mångbottnad och det kan finnas en stor skillnad mellan hur två personer tolkar en och samma föreställning. Teater är alltid nu och ögonblicket kommer aldrig tillbaka. Varje föreställning är unik i mötet mellan skådespelare och publik.

Teater och film är sprungna ur samma källa men har olika arbetssätt, berättar Maria.

– I teaterskådespeleriet kan hur man rör sig i scenrummet och hur man förhåller till scenografin också berätta mycket om rollen. Teatern har ofta en stor salong där man ska nå ut till bakersta raden, men det ligger hos publiken att välja vad man vill fokusera på. Däremot på film är man alltid nära där varje tanke blir en skiftning i din blick. Kameran registrerar allt!

Maria känner en djup tacksamhet över att få göra både film och teater. De båda konstarterna berikar mig, säger hon.

Just nu är hon tjänstledig från Helsingborgs stadsteater för att komma ikapp med livet på gården. Hon beskriver lyriskt att hon omges av öppna landskap mellan bokskogar och hav och har ovärderliga medarbetare alltsedan mammas tid. Tillsammans med dem och hennes 20-åriga son driver hon lantbruket.

Hon känner sig hedrad över att ha blivit erbjuden roller och att publiken har responderat på hennes rollgestaltningar. De utmärkelser som hon fått ”gömmer hon i sitt hjärta”. (se faktaruta)

På Juldagen 2017 får vi åter se Maria Kulle och då som föreståndarinnan Emmy i fjärde säsongen av Fröken Frimans krig. I somras avslutade hon inspelningen av ”För kärlekens skull” där hon spelar Ted Gärdestads mamma Margit i filmen om honom. Premiär är den 3 januari 2018.

Hon lever verkligen sina roller…..

 

Text: Dorrit Olander von Renteln

 

 

Inforuta

DOLD TALANG:

Jag är bra på att riva upp ogräs och nässlor

 

 

Inforuta

Urval Filmografi

1998 – Den tatuerade änkan (Lars Molin)

1998 – Ivar Krueger (TV-serie)

2004 – Fyra nyanser av brunt

2007 och 2011- Gynekologen i Askim (TV-serie)

2011 – Bibliotekstjuven (TV-serie)

2013-2017- Fröken Frimans kring (TV- serie ,4 säsonger)

2014 – Körsbärsträdgården

2015 – Bron (TV-serie)

2017 – Ted – För kärlekens skull

Konferencier Cabaré

Titelroll Medea

Scener ur ett äktenskap

 

2005 belönades Maria med en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll i ”Fyra nyanser av brunt”

2011 tilldelades Maria Helsingborg Dagblads kulturpris