Med trevliga sommarhälsningar

158

Jag kommer möjligtvis slå in lite öppna dörrar här. Ni har kanske läst någon annan klaga på att semester och längre ledighet kan vara… hur skall jag formulera mig… uttröttande. Låt mig först och främst stoppa vissa ryggmärgsreflexer: jag kommer avhandla ett så kallat i-landsproblem, och eftersom jag bor i ett i-land, räcker det därför med att bara säga problem.
Nu till mina klagomål och mitt gnäll. Jag hatar sommaren. Det är en julafton som pågår i tre månader. Med överdrivna förväntningar, gråtande barn, viktökning, bråk och massiv irritation på alla runt omkring sig. Sommaren har dock en liten bonus. En så kallad lök på laxen, grädde på det berömda moset. Sommaren har ER. Ja, jag tittar på dig som körde i 70 på en 90-sträcka genom halva Småland. Jag tittar också på dig som lyckas stå i kö till glasskiosken i nästan tjugo minuter med menyn framför dig hela tiden utan att ha kommit underfund med varför du ens stod i den kön. Jag tittar på er som lät era allt för små barn springa runt på lekplatsen oövervakade och bete sig som monster.
Men alla er kan jag förlåta. Alla er kan jag ha överseende med, för ni är jag, jag är ni, med en bil full av gråtande barn. Ni har också en badrumsvåg som aldrig förstått att man också får lov att snurra lite åt andra hållet ibland. Ni hatar nog mig lika mycket när jag kniper platsen framför er i drive thru:n fast ni är mycket mer angelägna om att utfodra ert sällskap. Alla er förlåter jag och jag hoppas att ni förlåter mig.
Men det finns några som jag aldrig kommer förlåta. Några som faktiskt har specialiserat sig på att förstöra, irritera och njuta av den förödelse de skapar. Jag pratar givetvis om vår kära biologiska mångfald. Våra getingar, trips, steklar, myror, knott, mygg och allt annat som bestämt sig för att sommaren inte har nog med irritationsmoment. ”Men de är bra för fåglarna ska få mat!” MEN ÄT DEM DÅ! När det är 31 grader och en luftfuktighet på 120 procent och man står med kroppen täckt av kliande trips och när en geting försöker krypa in i munnen på min tvååring, undrar jag var den där älskade fågeln är någonstans?
Jag är säker på att nästa sommar blir bättre och att irritationen inte kommer öka exponentiellt. Men fram tills dess ska jag, skapelsens krona, ta på mig en luvtröja och njuta av vetskapen om den årliga massdöden av kryp som sker utanför mitt fönster just nu, i takt med att termometern fortsätter sjunka och badrumsvågen fortsätter öka.

Rasmus Jensen

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här