Morgonrutinerna

”Äntligen har det slutat blåsa” är det första jag tänker när jag ser ut över Stafsinge med en kaffekopp i handen. Förvisso tom då kaffet var slut, men ändå.
Barnen äter frukost tillsammans i soffan. Vackert. Ja, förutom att de samtidigt slåss över om det heter ”Farlig korv” eller ”Falukorv” då förstås. På vägen till bilen inser jag att det faktiskt är ganska skönt i luften. Värme-mässigt alltså. Pollen-mässigt är det för jävligt och jag blir på 25 meter förstoppad i både näsa och bihålor.
Med tjocka pollen-kinder lämnar jag min son på skolan. Här flyter allting på. Ja, förutom att han pappan med den helt otroligt bittra uppsynen och 12 barn bestämmer sig för att parkera och släppa av sin hord av barn precis bakom min bil så att jag inte kommer iväg. Jag vinkar vänligt mot honom och visar att det är okej. Han rör inte en min. Som vanligt. Dottern är dock på strålande humör. Förutom att hon inte vill ha uppsatt hår utan flätor just idag och att hennes pappa är så otroligt dum. Ja, jag alltså.
På dagis ser vi att alla barnen är ute. Skönt, tänker jag. De utnyttjar det härliga vädret för friska utomhusaktiviteter. Det kanske inte går så illa för dagens barn ändå. Samtidigt möter jag en mamma, en son och kläder i en plastpåse. Det kan betyda två saker. I det här fallet betyder det förhoppningsvis att han kissat ner sig. Att döma av den nystädade doften jag möts av inne på dagis förstår jag dock att det var kräk. Pedagogerna sätter samtidigt upp den lila lappen med texten ”Magsjuka” på dörren innan jag vinkar av min glada dotter där hon springer ut till de andra snart kräksjuka barnen.
Eller jag bär snarare ut henne samtidigt som hon deklarerar att hon hellre hade åkt till Liseberg idag.
Eftersom min sambo hämtar barnen senare under dagen och vi har en säker och en osäker bil, så behöver jag byta bil med henne. Hon börjar sent idag så jag kör hemåt igen. För att inte väcka henne smyger jag försiktigt in, byter bilnyckel och ger mig av. Sambon var tydligen vaken. Hon ringer nämligen och påminner om att det ju är jag som hämtar barnen idag.
”Såg du inte mig? Jag vinkade ju.”, säger hon. Så söt hon är.

Tillbaka hem. Byte av bil. Igen. Nästan på jobbet och jag kommer på att jag glömt min parkeringslapp. Tillbaka hem. Hämta parkeringslapp. Det som gör den här upplevelsen lite mer spännande är att bilnyckeln till den ena bilen är en smula sönder så varje gång jag låser upp bilen måste jag använda mig av en pinne för att komma åt låsmekanismen i nyckeln. D.v.s. 17 gånger denna sköna morgon. Det tar dessutom en stund eftersom mina pollen-kinder nu börjar vara i vägen för mina ögon så det är svårt att se.
Skrev jag att det dock var dagen innan röd dag så jag kunde ha parkerat utan parkeringskort? Och att jag fick en offert på 7500 kr för en ny bilnyckel?
En kaffe på det? Nej just det, det var ju slut…

Text: Alexander Bennheden  Illustration: Pia Dunér