Stress – Vägen till utbrändhet

Ordet Stress hör vi ofta. Många har någon gång i sitt liv upplevt mycket stress och en del blir sjuka och går med stadiga steg rakt in i den berömda väggen, för att sedan ha en lång väg tillbaka. Behöver det verkligen vara så?

 I mitten på 30-talet jobbade en ungersk forskare i ett laboratorium i Montreal med att göra tester på råttor. Hans Selye (1907-1982) insåg att testerna inte gick som de skulle för han var klumpig med försöksdjuren. Ju längre projektet höll på, ju mer stressade blev de. Det var i samband med det som Hans myntade begreppet Stress.

Forskningen som följde har lett till stora mängder data och forskning, men teorin om GAS (General adaptation syndrome), som är stressens tre faser, står sig fortfarande.

  • Den första fasen är alarm. Kroppen utsöndrar kortisol och även adrenalin. Pulsen ökar och man gör sig redo att slåss eller att springa. Detta är vår överlevnadsfas. Kroppens sympatiska nervsystem drar igång och musklerna spänns, matsmältningen stannar av, melatonin, som man får vid sömn, produceras inte och en hel del andra viktiga hormoner får stå tillbaka för nu är det liv eller död som gäller.
  • I den andra fasen går kroppen in i ett lågintensivt läge och den mesta hormonproduktionen avtar. Här känner sig många uppgivna och orkeslösa. Kroppen försöker reparera sig efter den intensiva tiden i den första fasen.
  • I den sista fasen är kroppen fullkomligt utmattad och det är svårt att uthärda någon form av stress.

Det finns givna saker som stressar; fattigdom, arbetslöshet, sjukdom, krig, hot om våld, att förlora en närstående eller sitt hem, m m. I allt det här finns det ändå grader i helvetet eftersom vi är subjektiva när vi tänker. För hur vi än vänder och vrider på det så finns det två distinktioner:

  • Den faktiska stressen (det är krig).
  • Den upplevda stressen.

Viktor Frankl (1905-1997), som överlevde koncentrationslägret i Türkheim, berättar i sin bok Livet måste ha mening (1959) att det enda som gav honom frihet var hur han tänkte om sin situation. I slutet av det slaveri som han utsattes för kände han sig friare än soldaterna som tvingade honom till svält och arbete. Han ansåg sig kunna välja hur han såg på sin situation och då gick stressnivåerna ned.

Den upplevda stressen är alltså hur vi tänker om det som händer oss. Det som är stressande för dig är kanske inte stressande för din kompis. KBT (Kognitiv beteende terapi) jobbar med hur vi ska hantera det som stressar oss. Det kan vara att genom små förändringar i hur vi agerar till hur vi tänker.

För att skapa förändringar i livet så måste man börja i det lilla. Det är genom att aktivt tänka annorlunda, aktivera oss och hitta tid för återhämtning, som vi kan motverka stressen.

Som slutkläm vill jag därför bjuda på några enkla strategier för hur du ska kunna hantera din stress. Det viktiga är att kicka igång det parasympatiska nervsystemet. Det gör du via sömn, avslappning och meditation. För att få bra effekt så kan man börja strategiskt med att förändra sitt tankemönster och börja skriva en tacksamhetsbok med fem saker som man är tacksam för varje kväll. Träning skapar endorfiner i kroppen som gör dig glad och stark. När du blir starkare i kroppen blir du det även i knoppen. Kramar är lugnande för då utsöndras oxytocin i kroppen som också är bra emot stress. Slutligen! Våga säga nej till det som du inte vill.

Boktips: Varför Zebror inte får magsår (2003) av Dr Robert Sapolsky

When the body says no (2011) Gabor Mate

Livet måste ha en mening (1959) Viktor Frankl

Text: Charlott Zsoldos, Holistic health coach (JustLotta)

Foto: Kimberly Pålsson