Årets julklapp

När detta skrivs har Sverige just
skakats i sina grundvalar. Det
kändes som om allt stannade
upp och runt tusentals fikabord
runt om i riket satt alla och bara
gapade förvånat innan de återfick
talförmågan.

Vad var det som hände då, denna annars ganska
vanliga dag i november? Jo, svenska folket hade
just fått veta att Årets Julklapp skulle bli ett
begagnat klädesplagg. Begagnat! Vilken käftsmäll!
Denna händelse håller världsklass. I hållbarhetskretsar
och hos miljönördar som
undertecknad är detta en händelse som endast
överträƒas av sjusiƒriga lottovinster, pensionering
eller förlossning av egna barn.
De som utser den vara som de förutspår ska bli
årets julklapp kallar sig numera HUI, men har
rötter inom detaljhandeln och något som förr
hette Grosshandelns Utredningsinstitut. Det är
alltså ättlingar till dessa trinda köpmannadisponenter
som nu går ut med profetian om de
begagnade plaggen under Sveriges alla julgranar.
Verkligheten har överträffat dikten rejält.
Tittar man på de senaste 30 årens Årets Julklapp
så har de helt dominerats av prylar och leksaker
för vuxna barn. Med en närapå kuslig precision
kan man fyra år senare hitta de fiesta av Årets
Julklapp i soprummen och på Återvinningscentralerna.
Om det skulle ınnas ett institut
som utsåg “Årets sopa” så skulle det förmodligen
bli Råsaftcentrifugen eller möjligtvis
Aktivitetsarmbandet.
Hemma hos Krasse i Mårdaklev väckte utnämningen
av det begagnade plagget extra munterhet.
Det är nu exakt nio år sedan jag köpte några
kläder alls, vare sig nya eller begagnade. Begreppet
“En köpfri dag” och liknande får mig att småle
en smula. Sådana dagar har jag året runt. Trots
detta bågnar mina garderober av fådda plagg.
Det strömmar in fler begagnade kläder än vad
jag mäktar med att nöta ut.
Förresten, är det någon som behöver en råsaftcentrifug?
Jag har tolv stycken i ladan, efter att ha
hjälpt till med några flyttstädningar…
Eller fyrtiotre spikmattor?
Någon?
Årets julklapp.

Illustration: Pia Dunér Text: Anders Krasse