Många har sett den rakryggade eleganta kvinnan promenera genom Laholm. Få känner till den stora klädskatt som hon har i sin ägo. En klädskatt som Christina Lindvall-Nordin bestämde sig för att dokumentera i boken “Tidlös elegans – Hannes garderob”.
Det var på en middag i början av 1990-talet som Christinas man Staƒan hade en spirituell och vänlig dam till bordet. Damen var Hanne Bøgh-Andersen och hon blev senare både en god vän och granne till Christina och hennes man.
– Oavsett vilket sammanhang Hanne befınner sig i så lägger man märke till henne. Hon har en utstrålning som man måste uppleva för att förstå och hon är alltid oklanderligt klädd, säger Christina. Med min utbildning i konsthistoria och mitt specialintresse för mode, smink och textil är det svårt att inte fascineras av innehållet i Hannes garderob.
Idén till boken föddes när Christina blev allvarligt sjuk och fıck spendera några dagar på sjukhus.
– Jag vet inte om det var den smärtstillande medicinen jag fıck eller tanken på att jag kanske inte hade lång tid kvar att leva som fıck fart på min kreativitet, berättar hon.
Men något hände när jag låg där och jag tänkte att jag måste göra något roligt.
I nästan samma ögonblick kom en bild av kläderna i Hannes garderober upp på näthinnan.
Christina ringde Hanne och frågade om hon kunde få gå igenom hennes garderober för att skriva en bok om hennes kläder och deras historia. Hanne sa ja och Christina började söka fondmedel till produktionskostnaderna. Den sista olösta delen innan arbetet med boken kunde börja på allvar, var att hitta och bestämma vilken fotograf som skulle ta bilderna på kläderna. Ganska snabbt kom Christina att tänka på den unga och välutbildade modefotografen Anna Mårtensson, som är uppväxt i Laholm. För Christina var det självklart att en bok med så stark anknytning till Laholm också skulle produceras av laholmskvinnor från tre olika generationer.
– Anna hade redan från början en tydlig idé om hur den graıska formgivningen av boken skulle se ut. Jag litade fullt ut på hennes omdöme och personligen tycker jag att boken blev väldigt vacker.
När alla praktiska detaljer runt produktionen var klara, började Christina välja ut kreationerna som skulle vara med i boken.
– Hannes garderober är en fröjd att titta i. Allt är systematiskt ordnat och de kläder som inte mår bra av att hänga på galgar ligger prydligt ihopvikta och inpackade i plastpåsar. Hattar, skor och väskor förvaras för sig i hyllor och skåp. Så det var med stor respekt och försiktighet som jag började välja ut de olika ensemblerna. Jag ville inte rota runt hej vilt i hennes garderob.
Hanne själv är utbildad inredningsarkitekt och färgkonsulent. Hennes man arkitekten Svend Bøgh-Andersen, uppmanade henne alltid att köpa kläder och tyckte om att se henne snyggt klädd. Kläderna är designplagg från 1950-talet och fram till mitten av 1980-talet. Garderoben består av plagg från stora internationella modehus som Dior, Marimekko, NK i Stockholm, Frank Usher, Luisa Spagnoli och svenska textilkonstnären Maud Fredin-Fredholm. När Hannes man Svend gick bort i mitten på 1980-talet, tappade Hanne mer eller mindre lusten att låta sy upp och köpa nya kläder. Christina berättar att hon frågat Hanne om hon inte ska köpa några nya plagg men fått till svar: “Varför då? Mina kläder är av mycket bättre kvalitet och de passar fortfarande”.
– Sådan är hon, Hanne. En vinter mötte jag henne i det hala snöslasket i ett par röda italienska rågummiboots från 1960-talet. Sulorna var helt blankslitna.
Några nya skor skulle hon inte köpa, för köpa skor med bra kvalitet det kan man, enligt Hanne, bara göra i Köpenhamn, säger Christina.
Det är lätt att tro att Hanne bara handlade kläder från stora kända designmärken.
Inget kan bli mer fel. I garderoben hänger också plagg som Hanne har designat själv och som är uppsydda av sömmerskor i Laholm.
Det tog knappt ett år att färdigställa boken och den då 93-åriga Hanne var delaktig i hela processen. Men det var i sista minuten som allt blev dokumenterat. Kort efter att boken hade gått i tryck i augusti förra året, blev Hanne dålig och flyttade till ett äldreboende.
– Jag är så otroligt glad att vi hann göra klart allt, säger Christina. Inte bara för att det är ett stycke viktig lokalhistoria utan också för att Hanne själv kunde berätta var de olika plaggen är inköpta och i vilka sammanhang de har använts. Proveniensen är unik och viktig. Förutom Hannes klänningar och dräkter berättar boken också om hennes skor, hattar, accessoarer, smink och parfymer. Christina och Annas bok är spridd långt utanför Laholms kommungräns. Christina själv tror att det beror på att boken är helt ensam i sitt slag.
– Vintagekläder går att hitta på loppisar och i second hand-butiker. Men då är det enstaka plagg och inga tillhörande accessoarer. I det här fallet talar vi om en komplett garderob som tillhör en och samma person, som kan placeras i ett sammanhang och som fortfarande används. Det är helt unikt.
Text: Thérese Wijk Foto: Anna Mårtensson
