Slaget vid Fyllebro 1676
Mellan åren 1560 och 1676, d.v.s. under 120 år, var Halland ett slagfält i gränslandet mellan Danmark och Sverige. De båda länderna utkämpade under ca 350 år det som historiker kallar ”Världens längsta krig” som var 13 blodiga krig med bara några års uppehåll för militär uppladdning på båda sidor. Halland kom att hamna mitt i krigszonen och skövlades gång på gång under de mest fruktansvärda former.
Fram till 1700-talet ”avlönades” arméerna genom fri plundring och fria våldtäkter. Till detta kom att taktiken var ”brända jordens taktik”. Efter att man tagit ett område beordrades soldaterna att inte lämna något åt fienden. Allt skövlades och brändes!
Det kom att ta hundratals år för Halland att återhämta sig från denna blodiga tid. Så sent som till början av 1900-talet var landskapet ett av Sveriges fattigaste. Detta trots att här fanns bördig jord och andra förutsättningar för ett bra liv för invånarna.
Sensommaren 1676 var sista gången som fienden härjade i Halland. Den som satte stopp för eländet var Sveriges kung Karl XI. I slutet av juni 1676 utförde danskarna en invasion söder om Helsingborg. Allt gick svenskarna mot. Göteborg sattes i sjöblockad, Skåne besattes, halva den svenska flottan sänktes vid Ölands södra udde. Till råga på allt var den bara 20 år gamle svenske kungen helt uträknad och betraktad som ”efterbliven”. Men belackarna skulle snart få ångra att de underskattade honom.
Omgiven av kraftfulla medarbetare samlade Karl XI 10000 man vid Växjö. Danskarna var på väg upp genom Halland för att ansluta sig till norska trupper som väntade på Hisingen. Tillsammans planerade de att ta Älvsborgs fästning. Detta hade varit förödande för Sverige eftersom landet då hade blivit avskuret från all tullfri handel och på så vis, på sikt, kunnat svältas ut. Den unge kungen beslutade sig för att vid Halmstad stoppa danskarnas uppmarsch mot Göteborg/Älvsborg.
Man utförde en blixtmarsch med ca 5000 man mot Halmstad. Vid middagstid den 17 augusti 1676 slog man till genom ett överraskningsanfall mot de ca 3500 danskar som försökt svälta Halmstad till underkastelse. Danskarna ställde upp söder om Fylleån (strax söder om nuvarande ”Hallarna”) och sökte skydda sina flanker i den V-formade vindel som ån gör just där. De svenska underrättelsetrupperna hade sett detta och man beslutade sig för att med all kraft slå rakt framifrån istället för, som brukligt, trasa upp fiendens flanker. På en given order rasade 3000 kavallerister ner från nuvarande Fyllinge bostadsområde mot ån med dragna värjor. Soldaterna var förbjudna att avlossa skott från sina eldhandvapen innan de såg vitan i fiendens ögon. Värjorna skulle tala!
De danska trupperna chockades av denna nya stridsteknik som sedan kom att kallas just ”kavallerichock”. Slaget varade bara knappt en timme. Ungefär 100 svenska soldater miste livet, medan 1500 danska unga män låg döda på slagfältet. Ungefär lika många tillfångatogs och några flydde söder ut och in i skogarna kring Simlångsdalen.
Det mest remarkabla under slaget var att den uträknade kungen nu visat en helt annan sida. Till allas förvåning ledde han modigt trupperna i striden genom att själv leda den anfallande högerflanken vid nuvarande ”Stadsbondgården”. Han manade sina mannar till stordåd. Sverige hade fått en kung och den unge kungen kom att med sin berömda ”gå-på-anda” ta kommandot i kriget som tre år senare ledde till att landets gränser försvarats. Danskarna fick utrymma Sverige och de båda länderna gick i union med varandra. Den framgångsrike krigarkungen Karl XI förvandlade sig nu till fredsfurste. Han gifte sig med fiendens syster, Ulrika Eleonora. Bröllopet var planerat att stå i Halmstad, med vigsel i St Nicolai kyrka och fest på Halmstad slott. Men man beslutade i all hast att istället låta det stå i stillhet på Skottorp slott ca 30 km söder om Halmstad.
Tillsammans byggde Karl XI och Ulrika Eleonora fred i Norden och en grandios ekonomisk tillväxt inträdde. Men kungen kom att drabbas av cancer och 1697 dog han, bara 41 år gammal. Ulrika Eleonora, som hjälpt honom att bevara freden och utveckla landet hade avlidit fyra år tidigare.
Nu skramlade landets fiender åter till strid och år 1700 anfölls Sverige från tre håll: Danmark, Polen och Ryssland. Nordens fredliga uppbyggnad var förbi och vår del av världen förpassades åter till ett förödande krig. Men vid Halmstad den 17 augusti 1676 hade ändå utvecklingen vänts till Sveriges fördel och fiender hade för sista gången i stor skala härjat i Halland.
Text: Bengt Olander
Karl XI Ulrika Eleonora d.ä.
Slaget vid Fyllebro den 17 augusti 1676. Målningen gjord av Ehrenstrahl, kungens ”hovmålare”. Svenska trupper (längst fram) anfaller de danska vid Fylleåns vindel. I bakgrunden syns Halmstad i mitten, och Galgberget längst upp till höger i bild.
Författaren iförd Västgöta dals regementes uniform från tiden vid slaget vid Fyllebro. Regementet kom under 1800-talet att förläggas till Halmstad med beteckningen I 16.
Författaren iförd Västgöta dals regementes uniform från tiden vid slaget vid Fyllebro. Regementet kom under 1800-talet att förläggas till Halmstad med beteckningen I 16.
