I förra numret av VAMÉ skrev jag om den sista gången som det stod ett blodigt fältslag i Halland. Det var år 1676 och innebar slutet av ständiga härjningar och skövlingar av vårt landskap som då pågått i 120 år. En av de första gångerna som större strider stod i Halland var 1563 när det vi kallar Nordiska sjuårskriget inleddes kring Halmstad och sedan rasade över hela landskapet under sju svåra år.
Fredrik II, var kung i Danmark. Gustav Vasas son Erik XIV i Sverige. De båda var unga stridstuppar som av hävd hatade varandra. 40 år hade gått sedan Gustav Vasa med skärpa avslutat tanken att återupprätta Kalmarunionen där de nordiska länderna skulle samlas i ett rike med Köpenhamn som huvudstad. Ändå drömde kung Fredrik om att återupprätta unionen även om det så skulle ske med våld. Kung Erik var inte sen att svara på provokationerna. Bland annat retade han sig på att danskarna fortfarande hade de svenska tre kronorna i sitt riksvapen från Kalmarunionens dagar. Groll uppstod också kring vem som skulle behärska handeln i Östersjön. Det stack dessutom i ögonen på kung Fredrik att svenskarna kunde undvika att betala tull till danskarna i Öresund genom att bedriva handel i sin smala korridor mellan dansk/norska Halland och Bohuslän vid Göta älvs mynning. Svenskarnas Älvsborgs fästning försvarade utloppet och säkrade dem tullfri handel.
Som alla krig utöstes även detta av en tändande gnista efter hagelskurar av provokationer kungarna emellan. En dansk flottenhet var sensommaren 1563 på väg in i Östersjön när den påträffade en svensk eskader under ledning av den i Halland födde Jakob Bagge, nu i svensk tjänst. Danskarna hälsade den svenska flottenheten med artighetsgesten ”dansk lösen” vilket innebär tre ”tomma” kanonskott. Bagge uppfattade detta som verkanseld och gick genast till angrepp trots att ingen krigsförklaring förelåg mellan länderna. Här hade vi nu den tändande gnistan och dagarna efter mottog kung Erik en krigsförklaring från Danmark och deras allierade Lübeck och Polen.
Jakob Bagge mottogs i Stockholm som krigshjälte efter det man betraktade som den stora segern, men danskarna såg sig inte ha tid att fira. De intog raskt Älvsborgs fästning och nu var Sverige avspärrat från all yttre handel. Kung Erik tänkte sig då, när Sverige var inneslutet, att fästningen Halmstad skulle bli ett lätt byte för att nå Västerhavet. Han bröt in i Halland och belägrade Halmstad. Från Galgberget, som då inte var bevuxet med skog, trodde han sig ha kontroll av staden med hjälp av sina kanoner. De laddades och en våldsam artilleribeskjutning tog sin början de första dagarna i november. Kulor och granater vräktes över staden men Halmstads befolkning vägrade att ge upp. Bud kom om att kung Fredrik var på väg för att slå tillbaka svenskarna. Nu hastade det för kung Eriks mannar. Mer artilleri måste fram för att betvinga de modiga halmstadsborna till underkastelse. Men detta lyckades inte. Kung Fredrik närmade sig med sina trupper och svenskarna såg för gott att dra sig tillbaka och evakuera kung Erik från krigsskådeplatsen. Han flydde till Småland. I ilska över de sturiga halmstadsborna brände han de byar han passerade. Bland dem det ursprungliga Halmstad, Övraby. Där lämnades bara en ruin av den gamla stenkyrkan, en plats som i dag är en populär plats för utomhusvigslar. Det sägs att Erik i sin ilska tog med sig nio häxor på vägen till de för honom trygga småländska skogarna. Detta exempel nämnt som en summering av de ofattbara grymheter som civilbefolkningen led under truppernas framfart genom bygderna.
När Fredrik kom fram till Halmstad var han oerhört imponerad av befolkningens mod. Förmodligen var det där och då som tanken föddes att stadens befolkning skulle ha belönats med att i sitt stadsvapen få föra de tre horisontella röda hjärtan som fanns, och finns, i det danska riksvapnet. Historikerna är tveksamma till denna berättelse men romantikern kan alltid ta till Fritjof Nilsson Piratens talesätt: ”En skröna är något som kanske inte har hänt men som sannolikt skulle kunna ha gjort det”. Ännu i dag kan man i det danska riksvapnet skönja tre horisontella hjärtan och de tre kronorna ”lånade” ur Sveriges riksvapen. Nutidens danskar förklarar detta med de tre kronornas placering i sitt riksvapen genom att säga att Kalmarunionen var en god idé medan vi svenskar ännu ältar uttrycket ”Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring”.
Otvivelaktigt är dock att minnet av de modiga Halmstadsborna etsade sig hårt in i kung Fredrik II’s enda hjärta. Inför sin död önskade han att en relief i marmor föreställande Erik XIV’s lönlösa beskjutning från Galgberget skulle finnas vid hans gravvård i Roskilde domkyrka. Reliefen finns där, bortom all tvekan för historikerna, ännu i dag och en gipskopia finner den uppmärksamme i det så kallade ”Drabantrummet” som ligger till vänster i gången in till borggården på Halmstad slott. Den är, förutom dess bakomliggande grandiosa historia, den äldsta avbildning som finns av Halmstad.
Fakta: Historia på slottet
Från och med mitten av februari 2020 kommer Bengt Olander och Dorrit Olander von Renteln att fortsätta sina populära kvällar i Musikgemaket på Halmstad slott. Till sprakande bildspel i tidsenliga kostymer levandegör de historiska skeden. Framträdandena varvas ofta med sång och musik. Möt färgstarka personer som Raoul Wallenberg, Gustav II Adolf, Christian IV, Ulrika Eleonora d.ä., Ludwig van Beethoven, Klas Horn, Rutger von Ascheberg och hans hustru Magdalena Eleonora som födde honom 25 barn, Harald Stake som handgripligt sk-t i sin fiendes kapitulationsförslag, Karl XI och hans drabanter Juha och Kustaa från Åbo m.fl.
Text: Bengt Olander
Gipskopia i Drabantrummet av marmorreliefen vid Fredrik II’s gravvård i Roskilde domkyrka. Närmast i bild Erik XIV’s trupper på Galgberget. Kanonerna står skjutklara för bombardemang av Halmstad. Lägg märke till att staden omges av den gamla medeltida ringmuren med runda torn.
St Nikolai kyrka har stått där sedan 140 år. Men Halmstad slott är inte byggt ännu, liksom de nya befästningarna med bl.a. Norre port som Fredrik II’s son Christian IV lät färdigställa i början av 1600-talet.
Bildkälla: Hallands konstmuseum
Bildtexter kungar:
Erik XIV, kung av Sverige
Fredrik II, kung av Danmark
Bildtext vapen:
Danska riksvapnet
