Vi spänner en lina bakåt till tiden innan ständiga notifikationer, påminnelser med allehanda signaler, faktiskt innan e-mail. Ville du ringa en vän fick du leta efter en telefonautomat och hoppas att hen var hemma. Phil Collins ”In the air tonight” trollband alla.
Adam Grosowsky gick genom ”camp four” i Yosemite, Hendrix version av Dylans ”All along the watchtower spelade ur högtalarna till en gammal pickup. Efter en motig klätterdag kände han sig liten och sliten. Vid parkeringen fick han syn på en man som balanserade på en hängande kedja. Mannens skicklighet och kroppsbyggnad spädde bara på Adams känsla av otillräcklighet.
Adam åker hem med svansen mellan benen men med en önskan att lära sig balansera på lina. Han hittar ingen kedja, rep känns för ostadigt, istället spänner han upp en nylonlina och finner att den ger den rätta känslan. Det var tidigt åttiotal och gav födelsen av en ny sport.
I nutid är Robin Lindell och Viktor Pettersson i parken vid Slottsmöllan i Halmstad där de brukar spänna upp en lina och träna.
Viktor berättar att han köpte sin första lina innan han ens provat, han tyckte att det såg spännande ut att hoppa och göra tricks på linan. Att bara gå på en längre lina såg inte så spektakulärt ut, enligt Viktor. Tills han provade. Första gången han testade att gå på en längre lina (30 meter), förstod han tjusningen. Den totala koncentration som krävs för att överhuvud taget kunna kontrollera den längre linan visade sig vara precis det som Viktor behövde.
– Oj, vad mycket svårare det är än det ser ut, säger Viktor. Fast vem tycker det ser lätt ut att gå på en slak lina? Han berättar att det är förvånansvärt fysiskt; hela kroppen måste spännas samtidigt som du måste slappna av, en paradox som inte ger utrymme att tänka på annat.
– I början är det jättesvårt, berättar Robin och fortsätter: Små långsamma framsteg, ett steg, två steg, tre. Grunderna är ganska enkla; kliv upp på ett ben på linan och stå still i fem sekunder, gör sen detsamma med andra benet. Då du klarar av detta ta ett steg, plötsligt måste du skifta balansen, sen kan du ta ett steg till, upprepa. Dessa fyra steg kan ta veckor att klara av, men med lite envishet så går det.
Så småningom ledde utvecklingen till att Robin ville gå på längre linor så han köpte en 25-meters lina. Han besökte Göteborg Highline meet, en årligen återkommande Slackline festival. Robin har varit där fyra år i rad, han berättar att stämningen är väldigt välkomnande.
Viktor fyller i med att det fortfarande är en så pass liten sport att du kan lära känna alla och att det inte finns den konkurrens och attityd som i större sporter. Känslan av att hålla på med något udda och speciellt som står lite utanför gängse normer bidrar till sammanhållningen.
– Det är också en väldigt social grej, man träffas och umgås vid linan i parken, inflikar Robin.
Robin och Viktor arbetar på ett projekt där de tänker spänna upp en lina över Nissan och gå över. Det är svårt att gå över vatten då allting under fötterna rör sig. Ytterligare en koncentrationshöjare.
Vi kan varmt rekommendera att testa, så fort du försöker stå på en fot på en slak lina kommer du märka hur allt annat försvinner ur sinnet; den spända linan tystar allt annat. Inget Facebook, Instagram, SMS eller ens en telefon stör koncentrationen. Du bara andas.
Text: Anders Jauring
Faktaruta:
En så pass ung sport som denna befinner sig under ständig utveckling, nya idéer och tricks testas hela tiden vilket gör att helt oväntade discipliner tar fart. Om vi tänker oss att allt börjar med att helt enkelt balansera på ett relativt kort band, blir nästa steg att gunga linan, snurra kroppen, osv. Sen försöker de sätta upp linor mellan två höga klippor, medan andra försöker se hur långt de kan gå på linan. Småningom blir det egna discipliner av allt, men det är ändå detsamma i grunden. Den som kan gå på en lång, lång, lina behöver inte nödvändigtvis kunna göra ett enda trick.
