Han hoppades kanske, men han hade aldrig kunnat ana vilken enorm succé det var han satt med framför sig. Owe Bergsten, som för drygt 40 år sedan tog med sig ett Nintendo Game & Watch hem efter en resa till Singapore, och påbörjade en livslång karriär som Sveriges generalagent till Nintendo.
Owe Bergsten var redan van vid att sälja teknik. 1973 hade han öppnat en radioaffär i Kungsbacka vid namn Bergsala, samma namn som företaget heter idag. Efter att ha drivit butiken i några år insåg han att i princip allt som såldes tillverkades i Asien och han började resa dit mest på skoj för att se vad det mer kunde tänkas finnas för intressant teknik borta i öst. Om han hade stött på något annat av intresse under resan till Singapore, det minns han inte, för det han hittade och köpte på hotellet, endast tre timmar innan hemfärd, överglänste allt.
– Jag och min dåvarande kompanjon Lars Göran Larsson råkade få syn på ett par Nintendo Game & Watch och blev intresserade. Från att vi började spela var vi fast. Något sådant här hade vi aldrig sett förut. Vi spelade hela flygresan hem. När vi kom fram till Sverige var det så mycket dimma på Landvetter att planet inte kunde landa. Så då flögs vi till Axamo utanför Jönköping istället. Men det gjorde ingenting, för det betydde att vi fick ytterligare tre timmar på oss att spela i ersättningsbussen hem.
I Nintendo Game & Watch såg Owe och hans kompanjon en potential.
– Denna lilla mackapär var det mest fantastiska vi sett. Vi tänkte att det går inte att misslyckas. Så dagen efter ringde jag till Jetro (Japan External Trade Organization) i Stockholm för att få kontaktuppgifterna till Nintendo och fick ett nummer till en telex, alltså det som användes före faxen och mobiltelefonin. Lyckligtvis hade vi en sådan i butiken och jag skickade ett meddelande till Nintendo och skrev att vi på Bergsala var intresserade av att få agenturen. Men vi fick inget svar. Inte förrän efter mitt fjärde försök svarade de, och då med att ”Tyvärr, Alga har ensamrätt på den här produkten”, berättar Owe. Drömmen höll alltså på att gå i kras innan de ens hade börjat.
– Men som tur var hade jag lite kontakter i leksaks- branschen, så jag fick tag på Alga och frågade dem om saken och de sa att de trots allt beslutat att inte påbörja denna import eftersom de tyckte det hela blev för dyrt. Så då var jag snabb med att meddela denna information till Nintendo via ett nytt Telex och då skickade de 250 spel till oss som prov, som dök upp i april, maj nångång, berättar Owe.
Spelet visade sig dock vara ganska svårsålt trots allt. Det var fel årstid för återförsäljarna att köpa in leksaker. Men redan året efter, 1981, hade Game & Watch utvecklats ytterligare och nu fanns de att köpa med en bakgrund i färg – vilken revolution! Owe beslutade sig för att göra ytterligare ett försök.
– Det föll sig så att jag hade en annan resa till Japan inplanerad redan, och jag tänkte att jag kunde försöka få till en träff med Nintendo när jag ändå var där. Men för att inte sumpa min chans frågade jag en god vän vad jag måste tänka på när jag besöker en potentiell ny kund. Han gav mig fyra ovärderliga råd. 1, Räkna med att du inte kommer få träffa rätt person. De kommer skicka någon längre ner i kedjan (och troligtvis kommer personen säga, tack för att du kom, men nej tack). 2, Du måste ha med dig en present. Och ingen Dalahäst eller liknande, nej, det måste vara något i kristall, för det älskar de. 3. Se till att bli utbjuden på mat, gärna lunch, men helst middag. 4. Tjata inte. Prata om väder och vind, men inte om själva försäljningen. Det hela kommer troligtvis ta flera timmar, förklarar Owe.
Sagt och gjort, Owe bestämde träff med Nintendo som skulle skicka en representant, men som vännen hade förutspått, var det inte den som Owe tidigare samtalat med via Telex och som faktiskt satt på besluten. Men Owe tänkte att det inte kunde skada att träffa representanten trots allt. Sen föll det sig så illa (eller väl?), att hans plan till Japan blev
inställt och han tvingades åka en dag senare, vilket gjorde att han missade mötet med representanten. Väl framme i Japan hörde han av sig till huvudkontoret och förklarade detta men då föll det sig inte bättre än att det var en nationell helgdag i Japan och representanten hade ledigt. Någon dag senare beslutade han sig för att istället kontakta personen han Telexat med tidigare och som plötsligt sa: Kan du komma till kontoret nu? Owe åkte dit med en gång.
– När jag kom upp till kontoret började jag säljsnacket direkt, men kom på mig själv och bytte bana och började prata om Sverige och svenskar istället. Klockan gick. Plötsligt föreslog han att vi skulle äta lunch. Perfekt, tänkte jag. Men så ändrar han sig och säger att nej, det finns inga bra lunch- ställen, jag tror vi äter middag senare istället. Jackpot! Så senare på kvällen hämtade han mig på hotellet och vi åt middag under några timmar. Fortfarande utan att enda ord om affärer yttrades. När han skulle släppa av mig på hotellet igen tog jag fram min gåva, ett askfat från Orrefors. Han frågade genast om det var kristall vilket jag försäkrade honom. Han tackade så mycket och sen bara sa det: Du får agenturen för Sverige. Men kom ihåg att mininivån för inköp är 10 000 spel!
Det fick bli ett besök till banken efter att Owe kommit hem, som trots att de tyckte spelet lät löjligt, lånade ut en miljon kronor för att finansiera importen. När spelen väl var framme i Sverige började kampen med att hitta intresserade återförsäljare.
– Lars Jarhamn, som då var vår frilansande säljare men som senare (1985) blev min nya kompanjon, kämpade på och försökte få handlarna intresserade, berättar Owe.
Men även denna gång gick det trögt och situationen började bli lite svettig. Tills Ur & Penn plötsligt kom som en räddande ängel och köpte in 6000 spel. Sedan var succén ett faktum.
– Den julen sålde vi 30 000 spel. Och så rullade det på under cirka två år. Fram till 1983 hade vi sålt 1,7 miljoner spel. De flesta som spelade var killar mellan 7-13 år, och de kunde alla ha mellan 5-10 spel hemma, eftersom det inte gick att byta ut själva spelet i konsolen.
Den som kan sitt Nintendo, vet att under åren som följde var det istället TV-spelen som dominerade. Men, precis som
med Game & Watch, var inte handlarna till en början inte lika imponerade som Owe och hans medarbetare på Bergsala.
– På den tiden var vi beroende av handlarna som åter- försäljare. Det fanns inget Internet att sälja via. Men 1986 kom Nintendo NES, och Sverige var det enda landet i Europa att köpa in och börja sälja dem. Resten av Europa hakade inte på förrän ett år senare. Det gick lite trögt först, sen small det till. 800 000 konsoler, 4,5 miljoner spel. Plötsligt verkade Game & Watch nästan som en futtig affär i jämförelse. Vi kunde inte fatta att vi lyckats få ännu en succé. Sedan dess har det flutit på, berättar Owe.
Åren med Nintendo har följts av både floppar och succéer, men oavsett hur det gått, har Owe alltid varit noga med att behålla en god kontakt med sina kontakter på Nintendo. Det har lett till att han ibland fått vara med och kika på vad som komma skall.
– Jag minns när de presenterade Super Mario för första gången, jag var inte direkt imponerad! Men så fel jag hade, skrattar Owe.
Idag är Nintendo även omgiven av en retrokultur, där de gamla NES-spelen anses vara coola samlarobjekt. Det händer att folk känner igen Owe på stan.
– För ett tag sedan var det ett fan som kom fram till mig på en bensinmack och sa ”Jag har alltid velat tacka dig för att du berikat min ungdomstid. Så många roliga stunder jag har haft med mitt Nintendo!”
Det är många som velat köpa Bergsalas Nintendo agentur. Men att sälja skulle aldrig komma på tanke.
– Nej, det här är för roligt, säger Owe och fortsätter: Jag skulle inte vilja stå vid sidan om och se på. Jag vill vara med där det händer!
