Den 6e oktober fyller min barndomsbästis Pauline år. Nu för tiden träffas vi inte så ofta, men hennes födelsedag har etsat sig fast. Inte för att jag firar den nu för tiden, utan för att jag gillar den av samma anledning som hon. När vi var yngre sa hon en gång ”Åh vad jag gillar min födelsedag!”. Ja, vem gör inte det? I alla fall när man är liten…. men sen när fortsättningen kom, kom något oväntat. Hon sa att anledningen till att hon gillade sin födelsedag var att då har lugnet lagt sig. Den 6e oktober har vardagen ramlat på plats. De där pusselbitarna som befunnit sig låååångt långt bort i periferin under sommarledigheten, som uppbringat kaos under slutet på augusti och början av september, faller helt plötsligt på plats i oktober. Och den 6e oktober är lugnet ett faktum. Än idag refererar vi till detta, hon och jag. ”Tänk på att jag snart fyller år” kan hon skriva som tröst när jag meddelar att det är ett enda virrvarr med alla uppstarter, informationslappar och möten. All vardag.
Sommarledigheten, hur lång eller varm eller kort eller kall den än må ha varit, levdes som i en bubbla. Och helt plötsligt – PANG – spricker den. Och ut kommer tusen bollar som virvlar runt i luften. Ännu fler pusselbitar, som inte längre är i periferin. Och ingen tid alls. Jag blir abrupt uppväckt från en härlig dröm för att kallsvettigt försöka komma på ”vad är det mitt pussel ska föreställa nu igen?!!?!” Får verkligen alla mina bitar plats? Är alla de här bitarna ens mina?!?!
Jag ställer mig frågan hur saker som under sommarledigheten fått ta en hel dag att genomföra, nu helt plötsligt ska gå att lösa under två timmar (om man har tur) per dag?! Lyckades jag verkligen med det i maj?! Eller har det tillkommit någon pusselbit sedan dess?
För att inte tala om att relationerna till dem vi har i vår närhet påverkas. Kärleksrelation. Relation till kollegor. Relation till eventuella barn, vänner osv… Är jag verkligen ett sånt här monster på riktigt? Som alla kringflygande pusselbitar får mig att bli?! Det påstås att kärleksförhållanden tar slut under sommarledigheten, jag tycker uppstart av vardag igen är det som utmanar mest. Vems tur är det nu igen att trycka in städ och tvätt och disk i de där yttepytteminuterna där man helst vill kolla serier?
Vardagen måste helt plötsligt struktureras upp. Planeras. Du gör det, då och då. Jag gör detta. Dessa aktiviteter går av stapeln den och den tiden och glöm inte packa ner det här och det här… Och mat! Vi måste ha mat! Vem handlar när för att äta vad nu igen?!
Jag gillar vardag. Tryggheten i rutiner. Men inte förrän den 6e oktober.
Text: Matilda Karlsson
