Svunna tider. Exklusivt och genomtänkt har han inrett föräldrahemmet i Vessigebro stilriktigt med unik design från 40-tal till tidigt 70-tal. Allt i original och som det var då. Antiksamlaren Leif-Gunnar ”Elof” Elofsson bjuder in till en retro-rundtur av rang.
Vi slår oss ner vid matplatsen på övervåningen. Leif-Gunnar Elofsson, eller Elof som han föredrar att kallas, bjuder på kaffe i Stig Lindbergs servis ”Spisa Ribb”. Det är en av några få serviser som han behöll efter “kaffekoppshysterin” för snart 20 år sedan.
– Kaffekoppar var lättast att hitta. Totalt hade jag olika serviser i 2000 delar.
Jag går all-in och sen bara tröttnar jag och säljer alltihop, säger Elof och ler. Men intresset för att samla på saker började långt tidigare. Som liten var det tändsticksaskar, klistermärken och LP-skivor. Efter ett loppisbesök gıck Elof upp ögonen för heminredning.
– Jag har alltid varit intresserad av design, framför allt tyger. Jag önskade mig nya gardiner i julklapp, minns Elof. Därefter tog samlandet fart. Mängder av porslin, keramik och kaffeserviser trängdes i barndomshemmets källare.
– Jag hade 200 vaser på rad, precis som i en butik och jag hade nog 50 stycken plastbandslampor i samma rum, säger Elof.
Elof är född och uppvuxen i Vessigebro utanför Falkenberg. Föräldrahemmet, där Elof är bosatt, har inretts med antika fynd från golv till tak. Ekmöblemang från 1900-talets början och 40-talstapeter i ett rum, matgrupp med bord från Bruno Mathsson och Arne Jacobsens “Myran”-stolar à la 50-tal i ett annat och i 60-talets sällskapsrum är allting helt i plast.
På plasthyllor från Husqvarna stoltserar “Toot-a-loop”, “Donut”, “Videosphere” och “Telegono”. På väggarna sitter “Pistillino”-lampor och i ett hörn står “Ovalia”, en äggformad fåtölj i blått. Föremål med lika fantasifulla namn som utseende. Elof håller upp en snurrbar radio.
– Jag älskar när det är meningslöst och vackert. Minimalism är inte min grej.
Fullt med prylar ska det vara, säger han. Telefoner, vattenkannor, lampor, tv- och radioapparater, allt i plast och allt på sin speciella plats. Sakerna är tillverkade mellan 1965-1973 innan oljekrisen kom som “tog död på all plastproduktion”, enligt Elof. Tapeterna är nytillverkad, men i tidsenlig stil för att matcha inredningen.
– Det är meningen att det ska vara lite som ett museum samtidigt som man ska kunna sitta här och umgås och titta på grejorna. De flesta av mina saker står framme och det skiljer mig från många andra samlare, säger Elof.
Fram tills för tio år sedan drev Elof egen antikbutik. Då pågick sökandet efter objekt dygnet runt och fynden var lättare att hitta. Själv har han alltid haft en tendens att ligga lite före kommande trender.
– På den tiden kunde man hitta stringhyllor för femti spänn. “Bara ta dem” sa försäljaren och jag fyllde hela bilen för ingen vill ha dem. Jag tyckte om dem men visste inte att det skulle bli trendigt, säger Elof. I hallen, efter omtapetseringen till Sven Markelius-designade tapeten “Pythagoras”, sitter flertalet “Stringplex”. En raritet av stringhyllemodell i grön genomskinlig plast.
– Det är Nisse Strinning som har designat den, men den har aldrig varit till salu, säger Elof stolt.
Detsamma gäller hans mest värdefulla föremål, ”Åskbollen”, som huserar på övervåningen. – Åskbollen är designad -64 av Eero Aarnio och var med i en James Bond-film.
Den är plastsamlarnas nummer ett, en riktig Rolls Royce i plastvärlden. Den runda fåtöljen har dessutom inbyggd telefon, vilket är högst ovanligt.
– Det finns vad jag vet bara fyra-fem stycken i världen, säger Elof.
Fyndet hittades på Stockholms auktionsverk. Elof lägger all ledig tid på att läsa kataloger på nätet eller besöka loppisar och auktioner. Under en helg hinner han med 10 000 till 15 000 objekt.
Ett av favoritfynden är ett lejon byggd av grova metalltrådar, så kallad ”nailsculpture”.
Men just nu är det tavlor som köps mest. På väggarna hänger flera verk av Olle Bartling och Pierre Olofsson.
– Det är letandet som är det roliga. Känslan av att gå in i en antikaffär eller öppna en auktionskatalog och inte veta om drömobjektet finns där. Ofta är det också en tillfällighet när man fyndar, säger Elof. Men nöjd blir han aldrig. Inte helt. Ständigt pågår jakten efter nästa fynd.
Text: Marie Svensson Foto: Anders Jauring
