Tommie Haglund

0
2491

Han har erhållit Nordens största tonsättarpris, prisats i hemstaden Halmstad som hedersmedborgare och tagit emot hovmedaljen av 8:e storleken ur
H.M. Konungens hand 2015 för betydande insatser för svensk musik. Tonsättaren och kompositören Tommie Haglund föddes och växte upp i Kal­mar men lever och verkar i Halmstad från det han var 18 år gammal.

När Vame äntrade tröskeln till villan invid Galgberget för en intervju, var det som att kliva in i en förtrollande magisk värld.Omgärdad av utspridda A3 – ark med olika ”krumelurer” föreställande noter till komposi­tioner intog vi rummet och samtalet kring hur musikintresset började som påverkat hans liv. – Som 3-åring var jag hos farmor och farfar och de spelade skivor med Owe Törnqvist på en radiogrammofon. Jag ville inte sluta lyssna så de fick slita mig därifrån. Hos min faster spela­des Hepstars och Svenne Hedlund, men något speciellt hände när vi åkte bil till morfars lant­ställe. Vi lyssnade på Melodikrysset och ftlm­musiken till Elvira Madigan av Mozart. Det var något helt annat och jag blev helt tagen.
Under 1,5 år från det Tommie var 7 år gammal låg han svårt sjuk på ett sjukhus. På nätterna lyssnade han på radio med hörlurar och rat­tade in störningar som i fantasin gav honom

resor till rymden. När han hörde Mozarts pianokonserter tänkte han, knappt 9 år gam­mal ”Det här vill jag göra”.
Det visade sig att Tommie hade sångröst, gott minne och gehör så han blev antagen till domkyrkans gosskör. Under skoltiden träffade han en gitarrlärare som var dansbandsmusi­ker. Denne blev hans idol och hjälpte honom skriva noter. Endast II år gammal skrev Tom­mie sin första komposition. Läraren som hette Claes Göran Bjerding har betytt oerhört mycket för mig. Framförallt var han entusiasmerande och visade att inget är omöjligt. Han var min lärare tills jag var 15 år.
Nästa lärare som betytt mycket var Bo Ström­berg (bördig från Halmstad) som undervisade i klassisk gitarr. Gitarrstudierna innebar att han fick lära om allt han tidigare lärt sig vil­ket skedde med hårt arbete och disciplin. Som 18 åring började Tommie själv arbeta 13 timmar i veckan som gitarrlärare på Musikskolan i Halmstad. Tack vare ett banklån, som man kunde få på den tiden, kunde han flytta till London för att undervisas av engelsmannen John Milis i en MasterClass där man spelade upp för John inför publik. De båda knöt väns­kapsband och i sällskap av varandra, cigarrer och portvin lyssnade de på musik av Frederic Delius. Denne skrev, som både lam och blind, musik med hjälp av engelsmannen Eric Fen by. (BBC har gjort en dokumentärfilm). Tommie kontaktade Eric som var Delius amanuens och han blev hans lärare i komposition. Sedan år 1934 finns en bok om samarbetet mellan Delius och Fenby och till nya upplagan ska Tommie skriva förordet.
En kväll i London grälade Tommie som då var ateist med en vän som var kristen. Det myn­nade ut i inre bilder kring himmel och lövverk och han bestämde sig för att återvända till Halmstad samma kväll efter 1,5 år i London.

Komponerandet är ideligen närvarande hos Tom.mie som beskriver det som att han bär på en stor roman inom sig. Skapandet handlar om att uttrycka i musik det han inte kan säga med ord. Popmusiken består av enkla formler som man kan förstå, men konstmusiken kräver reflektion och öppenhet, enligt Tommie.
-En del är rädda för allvar och känslor man inte förstår. Men att stanna upp inför det man inte förstår ger en stor frihet. Allt ska mätas idag – min konst mäts inte i hur många som lyssnar. Jag är känd av de som är inne i den klassiska musiken i Sverige och utom­lands, men när man gör smal musik som jag gör så kan det nog aldrig bli något för gemene man.
Tommie har alltsedan 1988 fått beställ­ningsuppdrag. Ett speciellt sådant kom från en dollarmiljardär i USA och för närvarande håller en amerikansk musikvetare på att skriva en bok om Tommie.
Den senaste skivan med Cellokonserten Fla­minis Aura (utgiven av BIS Records) har fått fantastiska recensioner i England, USA, Tysk­land, Polen och Sverige.
I Stockholm kommer Kungliga Filharmoni­kerna och Konserthuset under tre dagar i mars 2019 framföra merparten av hans verk och uruppföra en symfoni som de beställt. Den är tillägnad Claes Göran Bjerding och tog två år att fardigställas.
Den 19-21 oktober i år far vi Halmstadbor til­lfälle när eliten av klassisk musik medverkar i en tonsättarweekend med Tom.mie Haglunds musik. Violinisten Ilya Kaler, betraktad som det största namn i världen, kommer att framföra Tom.mies violinstycke som enligt en brittisk musikkritiker ”is a masterpiece, I can­not think of another piece of contemporary music that has made such strong impact in me the last t:wenty years”.
Undertecknad instämmer för som avslutning på intervjun flödade toner svävandes i rummet från ett fascinerande verk med oerhört vacker musik. Lyssnerskan blev betagen … utan att behöva förstå.