Lyckligtvis, eller olyckligtvis, tänker vi inte så ofta på att svenskar och danskar varit dödsfiender i århundraden, närmare bestämt i fyra.
Vad vi än känner och tycker kring detta har vi nordbor ett klart budskap att ge världen: Det går verkligen, trots århundraden av krig och fiendskap, att finna vägen till äkta vänskap. Det är nämligen djup vänskap som råder mellan svenskar och danskar i dag. Detta visar sig bland annat i ett rikt kulturutbyte. Och visst, om Sverige har åkt ur fotbolls-VM och Danmark är kvar, så är det ju inget tvivel vem man som svensk hejar fram. När en svensk och dansk träffas på andra sidan jordklotet känns det som att vi kommer från samma land.
Men när började och slutade fientligheterna mellan Sverige och Danmark? Ja, i den mån man kan tala om att de båda länderna var nationer på 1360-talet så började det redan då och slutade så sent som 1814. Fiendskapen tog sig uttryck i ständigt återkommande krig, närmare bestämt tretton. Vissa historiker menar att det egentligen bara var ett krig fast med några års vapenstillestånd för uppladdning på båda sidor. Svepskälen till krigen travades på varandra inför krigs- förklaringarna men till syvende og sist handlade allt om vem som skulle ha herraväldet i Norden. Båda sidorna såg vägen att nå dit genom att kontrollera Öresund och Göta älvs utlopp d.v.s. Älvsborgs fästning (Göteborg). Halland kom att geografiskt ligga mitt i brännpunkten.
När började då eländet? Låt oss se tillbaka till år 1332. Då köpte den svensk/norske kungen Magnus Eriksson Skåne, Blekinge och Ven av den danske kungen Christoffer 2. Danmark var i det närmaste bankrutt och i trängande behov av pengar. Magnus Eriksson passade således på att för Sveriges del göra årtusendets affär. Elva år senare gjorde han samma sak med Halland. Bohuslän tillhörde Norge, och hela västkusten var således under det som skulle komma att bli svensk fana.
Detta kunde Christoffers son och efterträdare Valdemar Atterdag inte åse och när han blev kung tog han tillbaka landskapen med våld. I Danmark ses han ännu i dag som mannen som enade det splittrade Danmark och i Sverige som den store erövraren av svensk mark, mark som var ärligt köpt och betald. Danskarna gav kung Valdemar efternamnet Atterdag (Åter dag) som en hyllning och tack till att han såg till att Danmark åter fick se dagens ljus efter årtionden av ekonomisk kris och militär tillbakagång.
Vid sekelskiftet 1300 / 1400 insåg Valdemars dotter och efterträdare Margrete 1. att Norden inte gick att enas med bara krig. Hon bildade en union med Norge 1395 och fick två år senare, genom ett gediget maktspel med och utan vapen, med svenskarna i unionen. Kalmarunionen hade bildats.
Man beslöt att Köpenhamn skulle vara det politiska centrat, Kalmar (mitt i Östersjön) det kommersiella och Halmstad det kulturella och religiösa. Därmed började en glansperiod för Halmstad och Halland. Under en stor del av 1400-talet hölls en rad viktiga möten i staden med potentater från hela Europa. Halmstad fick också sin mäktiga kyrka, St Nikolai, som kunde mäta sig med de flesta katedraler på kontinenten.
Under slutet av 1400-talet satte sig allt fler svenska stormän i spjärn mot Kalmarunionen. Stridigheterna mellan svenskar och danskar tilltog och droppen som fick bägaren att rinna över var när den danske kungen Christian 2 skulle krönas till Kalmarunionens kung i Stockholm 1520. Han passade på, när de svenska stormännen var församlade, att fängsla dem alla och i det bestialiska Stockholms blodbad avrätta dem i ett massmord. Stockholms gator solkades av blod liksom de överlevandes kom att koka av hat och hämnd. En av de få som överlevde var Gustav Eriksson. Han samlade ihop en armé och fördrev kung Christian och danskarna ut ur Sverige under de kommande tre åren. När han kröntes till Sveriges kung, Gustav Vasa, den 6 juni 1523 var tankarna på Kalmarunionen bortblåsta för all framtid … i alla fall för svenskarnas del.
Gustav Vasa konsoliderade det svenska riket. I 40 år härskade en bräcklig fred mellan de båda brödrafolken. Men 1563 brakade Gustav Vasas efterträdare och son, Erik XIV och den danske kungen Frederik 2 samman i en oerhört häftig ordväxling som ledde till krig, det vi kallar Nordiska sjuårskriget. Det blev fruktansvärt blodigt och utspelade sig till stora delar i Halland. Arméer från båda sidor drog fram och tillbaka genom landskapet och skövlade allt i sin väg. Kvinnor våldtogs, män avrättades kollektivt och summariskt och de råbarkade soldaterna tog för sig av allt som kom i deras väg. Värst av allt, på båda sidor praktiserade man ”den brända jordens taktik” vilket innebar att man inte lämnade något åt fienden om man erövrat i ett område. Allt skövlades och brändes efter att massvis av människor mördats och torterats. Hela byar och samhällen raderades ut, gång på gång, under sju blodiga år.
Halmstad och hela Halland kastades bryskt tillbaka i utvecklingen och Halmstads glansdagar var räknade. Det bittra kriget kom att förändra Halland för all framtid.
Hallandsguiderna
Om du vill veta något om Halland och om Halmstad är Hallandsguiderna dina givna ciceroner. I egenskap av att vara av Halmstad kommun licensierade guider har de byggt upp ett digert program:
Stadsvandringar i Halmstad på olika teman kring kultur, historia och militaria. Till fots – eller i bil.
Virtuella stadsvandringar där Hallandsguiderna kommer hem till dig som beställare och visar stan genom sprakande bildspel, inlevelsefullt berättande … och till och med sång och musik.
Föredrällningar – en sammanslagning av föredrag och föreställning där du på ett underhållande sätt förkovras i ett historiskt ämne kring Halland i tal, sång, musik, skådespel och ibland i tidsenlig klädsel.
Researrangemang ”Upplev Halland på tre dagar”. Hallandsguiderna ordnar och leder resan via buss och ger en komplett bild av landskapet som sägs vara ett Sverige i miniformat.
Text Bengt “Ben” Olander
