Du kan inte aldrig riktigt förstå någon utan att känna personen på djupet först. Så hur ska du någonsin kunna förstå en annan kultur om du inte umgås med människor som växt upp i andra kulturer? Det frågade sig filmskaparen Camilla Bondesson som beslöt sig för att göra en film om saken.
Camilla driver produktionsbyrån Ultraflicka och har ett förflutet som kreatör inom både film och musik. Hon har arbetat som musikproducent och sångerska under många år och började med filmskapande 2011. Till en början producerade hon främst musikvideos men snart blev det även informationsfilmer, reklamfilmer och eventfilmer. Så småningom kom tankarna på att hon kanske skulle göra en dokumentärfilm om sin mormor som flydde till Sverige från Berlin under andra världskriget, och så blev det.
– Det var en lärande process med helt andra dramaturgiska grepp än vad jag var van vid, men jag fick mycket hjälp från vänner i branschen och genom att gå på seminarier i ämnet. Jag har också fått ett stöd från bland andra Anna Eriksson på avdelning Film på Region Halland som gav mig mycket tips och råd, berättar Camilla.
Det var därför en ganska så naturlig övergång att gå från filmen om sin mormor, som kom hit som flykting, till att göra ytterligare en dokumentärfilm som denna gång fokuserade på kvinnor som lever i Sverige idag men som har sina rötter i andra kulturer.
– Hur tänker och lever flyktingkvinnor? Vi blir alla mer eller mindre påverkade av dem i vår egna kultur, och därför är det extra viktigt att vi får höra deras egna ord så vi kan ge dem det stöd de behöver. Jag har gett tre kvinnor ett forum att synas och höras i, berättar Camilla.
Två av huvudkaraktärerna Ola och Kawakib kommer från Syrien och Saffanah kommer från Irak och Jemen. Camilla träffade kvinnorna genom att besöka Women On Wednesday (WOW), som är en samlingspunkt för kvinnor med olika bakgrundskulturer, initierat av Linda Törner.
– Inom WOW vill man bygga relationer som på sikt kan få kvinnorna ut i arbetslivet. Jag ville ta reda på hur de mår och var de kommer ifrån, och då menar jag inte rent geografiskt, säger Camilla.
I filmen får vi följa de tre kvinnorna från 2016 och två år framåt, i deras vardag med glädje, kärlek, oro och starka känslor.
– Det är tre starka och modiga kvinnor som följer sitt hjärta och som har flytt från både krig och en hederskultur, berättar Camilla och fortsätter: Intervjuerna har gett dem möjligheten att få prata av sig och bearbeta många trauman. Många stunder har varit väldigt känslosamma. De bär på så mycket smärta och stress. Kawakib har fått en utvisningsorder, trots att hon är gift med en svensk man, vilket naturligtvis är en stor sorg för henne och hennes man.
Den 18 oktober har filmen Kvinnor, Krig och Kärlek premiär på Sturegymnasiet i Halmstad. Filmprocessen har fått Camilla att bli mer intresserad av att jobba med frågor som dessa.
– Jag tror på allas lika värde, att man ska få, gifta sig med vem man vill, ha på sig vad man vill, helt enkelt vara den man är. Filmen är bit på vägen i kampen för detta. Den ger också oss svenskar en möjlighet att se på vårt samhälle ur ett annat perspektiv, att mer uppskatta den frihet vi faktiskt har här, avslutar hon.
