Tro det eller ej men att skriva här är inte mitt heltidsjobb. Nä, på min fritid jobbar jag som lärare på en högstadieskola i kommunen. Jag började plugga ganska sent och var över trettio innan jag tog min examen och har nu hunnit jobba i fyra år. Älskar mitt jobb (nästan) alla dagar. Den här krönikan ska däremot inte handla om mig, den skall handla om våra ungdomar.
Jag som många andra genom historien kan förfasas över ungdomen och dess konstanta varande. Ungdomen har alltid funnits där för att irritera oss med sitt konstiga manér och sina konstiga uttryck. Det är ungdomens jobb, att markera för oss som inte längre är ungdomar att vi faktiskt är vuxna. Den dagen du sitter på bussen och tänker “måste de prata så högt?” eller när du ser en konstig modeyttring och tänker “hur kan man ta på sig något sådant?”, då har jag dåliga nyheter för du har testats positivt för Vuxen. Inget fel i sig att vara vuxen, men du är inte heller ungdom.
Ungdomarna är fantastiska
Som tur är har jag goda nyheter: ungdomarna är fantastiska. Våra tonåringar är kloka, rationella och förståndiga. Det märks inte alltid bara. Vi får hela tiden rapporter om ungdomens förfall, ett förfall som vi i tidigare generationer i så fall är skyldiga till. Vi kan inte beskylla den nyanställde för att firman går i konkurs. Jag är däremot säker på att våra tonåringar kommer att reda ut även den här överdrivna härvan. Jag är övertygad att även dagens rebeller kommer bli morgondagens vuxna.
I mångt och mycket är de redan där. Gränserna mellan barndom och vuxenvärld suddas ut mer och mer och tonåringarna har inte längre någon arena när deras föräldrar beter sig som sextonåringar ibland och att de genom world wide webb får lära sig mer om vuxenvärlden än vad som för någon kan vara bra, innan de fyller tio. Så nästa gång ni ser ett moppegäng som låter för mycket, eller ett gäng tonårstjejer som skrattar lite för mycket åt saker som omöjligt kan vara kul, så försök bli glad, för de har ännu inte ännu diagnostiserats med Vuxen. Trots att den diagnosen gör allt för att leta sig in och korrumpera deras högst nödvändiga kaos.
Men för guds skull, ha inte överseende! En tonåring kan bara definieras av en motreaktion från vuxna. Sucka högt åt bussgänget, titta lite konstigt på tjejgänget utanför McDonalds, så de vet att de ännu är fria från smittan vi andra bär på.
Text: Rasmus Jensen
Läs mer:
