När jag var liten var semester något man åkte på. Som vuxen är det något man har. Eller går på. Och framförallt – planerar själv! typ. Vad är det egentligen vi har framför oss? Eller i läsande stund kanske är mitt i för den delen … Oavsett vad, är semester överskattat. I alla fall så som det målas upp om du googlar på ”semes-ter” och väljer ”bilder”. Blåa himlar, strålande solar och sommarlata solstolshäng med lyckliga barn och nyförälskade människor. Och det rimmar sällan med verkligheten. Är det något vi kan vara säkra på är det att alla tänker olika saker när ordet ”semester” dyker upp. Beroende på vem du är. Och vilket språk du talar. Semester kan ju faktiskt betyda ”termin”. Any-way.
Nu håller vi oss till svenska. Trots det blir det problematiskt. Vi har alla olika associationer. För en pensionär kanske semester mest är elände då hela stan intas av hur mycket folk som helst. För en student innebär semester sommarjobb. Och för en småbarnsförälder är semester allt annat än just semester. Vad ÄR semester? ”Arbetstagares ärtiga, av arbetsgivaren betalda ledighet för rekreation” om du frågar NE. Så om man går i skolan eller är pensionär och inte har någon arbetsgivare har man inte semester? Då är det väl något man åker på antar jag. Men om man nu HAR ”semester”. För ”rekreation”. Vila. Vila från VAD? Semester associerar jag oftare till hysteri. ”Vad ska vi göra på semestern???” För att inte tala om förväntningarna som byggs upp när det väl är bokat. Enligt mig är semester något som ser mysigare ut på bild än vad det är i verkligheten. Pick-nickar, husvagnssemestrar, solnedgångskubb på stranden … Jättemysigt på foto. Mindre mysigt i verk-ligheten. Mat spills på picknickfilten, som barn med barfotaskitiga fötter springer i. Mat och dryck drar till sig getingar, husvagnen håller +30 grader eller +8.
Inget däremellan. Solnedgångar vid stranden innebär mest bara sand överallt. Och utspilld öl. Hittade en gammal låt med just titeln ”Semester” av Bo Kaspers orkester innehållande strofen: ”Vi har stängt fabriken, åkt så långt som det kan gå. (-) Vi har ett eget hus på landet, dit ingen te-lefon kan nå” Semester är att lämna allt vi har och stänga av telefonen. Nu mer än någonsin borde väl detta an-ammas! När denna låt gavs ut 1998 var inte telefonen i närheten av så beroendeframkallande som nu! Vad mer behöver vi ta semester ifrån? Om vi tänker baklänges – alla tidningar EFTER semestern innehåller artiklar såsom ”Är du som-maralkoholist” och ”Så många par skiljer sig efter sommaren” eller ”Håll sams med släkten hela semestern”.
Och det är ju inga härliga teman direkt. Då vet vi vad vi INTE vill ha på semestern- alkoholism, skilsmässa och konflikter med släkten. Men det är lika produktivt att fundera på allt man INTE vill ha som att svara allt man INTE heter när någon frågar just vad man heter. Eller skriva ner allt man INTE ska handla när man går till affä.-ren. Inte det, och inte det. Så vad VILL vi ha på semestern? Jag vet vad jag brukar längta efter en grådaskig dag i april när hela livet kretsar kring logistik, gympapåsar, hämtningar och lämningar, träningar och läxor. Säger någon ”semester” då, sätter dregelreflexeroa in. Men jag ser inte de där google-bilderoa framför mig! Jag dreglar över dagar då klockan inte ställs. Då vi tar dagen som den kommer och känner efter. Det sägs att hela problemet med semester är förväntningar. Så om vi backar bandet, sänker dem och låter semestern bara vara det som Bo Kasper sjöng om 1998 – vi åker så långt bort vi kan komma, någonstans där Wi-fi saknas. Då kanske semestern kan bli underskattad istället ..
/Matilda Karlsson
