Hur kan vi vara hälsosamma förebilder för våra barn?

Som vuxen och förälder har du kanske märkt att det är många unga idag som inte mår så bra. Den psykiska hälsan hos många unga blir allt sämre visar allt fler rapporter. Tyvärr verkar det som att den utvecklingen håller i sig och att det bara bli värre och värre. Ja, det är inte bara barn och unga som inte mår så bra psykiskt. Även många vuxna mår allt sämre.

Flera av de olika initiativen som man jobbar med idag för att förbättra barn och ungas hälsa är överbelastade. Det rapporteras om att det inte finns tillräckligt med resurser såsom till exempel pengar och personal för att möta upp det behovet som finns. Mitt hopp för att möta det ökade behovet och av mer resurser för en bättre hälsa hos barn och unga ligger hos oss vuxna som dagligen finns runt dem.

Börja med dig själv

För att vara hälsosamma förebilder för våra barn behöver vi vara modiga och villiga att titta på oss själva och på våra beteenden, rutiner, känslor och vad vi har för strategier för att hantera dem. Kanske tänker du nu; varför ska jag titta på mig själv när det är mitt barn jag ska stötta? För mig är det ganska enkelt och självklart när vi tittar närmare på det.
Du har säkert hört citatet ”Barn gör inte som du säger, barn gör som du gör”. Om vi vuxna verkligen tar det till oss på ett djupare plan kan vi bidra med mycket. Låt mig dela med mig hur jag tänker.

Med kunskapen vi har idag utifrån forskningen om hur vi härmar varandras beteende genom spegelneuroner i hjärnan och hur vårt hjärta har ett elektromagnetiskt fält runt sig som är 5000–7000 gånger starkare än hjärnans, så börjar vi förstå hur mycket vi påverkar varandra på flera plan. Forskning visar också att för att en livsstilsförändring ska underlättas och bli bestående är miljön runt oss A & O. Och det är bland annat vi vuxna som är de ungas närmsta miljö.

Var en förebild

Så om vi önskar vara hälsosamma förebilder till våra barn behöver vi se om vi har hälsosamma beteenden och förhållningsätt till oss själva och våra behov. Genom att vi som vuxna tar mod till oss och tittar på oss själva (ja, jag vet av egen erfarenhet att det är jobbigt och det jag har sett i mig själv har ibland inte varit ljust, eller trevligt eller ens något jag velat känna till), kan vi på riktigt hjälpa våra barn på ett djupare och varaktigt plan.

Utifrån forskningen som grund i vårt medvetande kan vi börja ställa oss frågor för att lära oss mer om oss själva. Hur ser mina vanor ut? Hur mår jag? På vilket sätt hanterar jag mina känslor? Hur hanterar jag stress? När blir jag triggad? Hur reagerar jag i olika situationer? Projicerar jag för att slippa känna obehag? Känner jag mig lugn eller går jag in i affekt? Vad sätter igång i mig och hur beter jag mig mot mina barn vid de tillfällena?

Se goda beteenden

Med insikterna från dina svar kan du börja medvetandegöra vilka beteenden som gynnar dig och dina relationer. Och vilka som inte gör det, och utifrån det finna sätt som gynnar och skapar harmoni i såväl dig som din(a) relation/er med ditt/dina barn. Relationen med dig själv är grunden för relationen med ditt barn.

Det handlar om att bli medveten om hur vi beter oss och vad vi visar våra barn och unga genom det vi gör. Det är först när vi blir medvetna och får insikt om hur det faktisk påverkar våra barn som vi kan välja att skapa en förändring, och att göra annorlunda. Vi kan välja att vara en hälsosam förebild. Den de kan använda som modell för att själv ta hand om sig på bästa sätt.

Släpp stressen

Låt mig ge dig ett exempel från mitt liv. Innan jag hade skapat mig bra förutsättningar för att inte fastna i fällan med för mycket stress kunde jag tänka: ”Varför är barnen så himla jobbiga och motstridiga just idag när jag är som mest stressad?” Insikten om att det är för att de plockar upp min stress gjorde ont i hjärtat. Speciellt när jag insåg att jag kanske skällde på dem på grund av min höga stressnivå och inte för något de gjort.

Med medvetenheten om att de speglar min stress kan jag idag välja att reagera och agera annorlunda. De hjälper mig numera att se att jag är stressad när jag själv kanske inte ens är medveten om det. Idag är jag tacksam de gånger som min dotter sätter händerna i sidorna och frågar: ”Mamma, har vi bråttom eller?” Idag kan jag le och stanna upp och svara henne med att det har vi inte.

Vi är alla mänskliga och kan dras med i känslornas stormar. Det viktiga är att se att detta är ett inre arbete som både tar tid och att det är en pågående process livet ut om vi väljer att fortsätta utvecklas. Våra barn och unga är goda läromästare för oss här. Som avslutning: Lär dig sätta kärleksfulla gränser. Titta på hur väl du tar hand om dig själv och dina behov. Och hur du tillfredsställer dem, så att du mår bra och kan möta både dig själv och dina barn på ett harmoniskt sätt.

Text: Anna Numell


Läs mer: https://vame.se/foraldrarskolan-del-1/